Ååååååh!!

Ibland kan jag sitta och undra över varför allt händer mig.. Varför jag alltid gör bort mig, varför jag alltid blir sårad.. Uppenbarligen är det mig det är fel på..

Det finns en person som har betytt så mycket i så många år utan att han egentligen har vetat det.. Jag skulle vilja att han visste fast ändå inte.. Vet inte hur jag skulle säga det utan att han skulle tro att jag är helt jävla galen..

Jag har så jobbiga tankar just nu.. På allt.. Känner mig så dålig för att jag inte har vart i skolan på länge.. Har ångest över att gå dit men har ångest för att jag är hemma därifrån också.. Nu är det bara en vecka kvar innan lovet, så nu är det ganska onödigt att gå dit.. Men det känns som att jag kommer ligga så mycket efter och jag vet inte om jag pallar det.. Nu dom senaste veckorna har jag funderat på att hoppa av, vilket får mig att känna mig ännu sämre och ännu mer misslyckad..

Jag försöker vara glad, men som jag skrev igår.. Jag är så arg hela tiden att det speglas igenom hela tiden.. Men jag kom på varför jag är så arg.. Jag är arg på mig själv för att jag är på väg neråt.. Och den här gången kommer inget att få det att stanna upp.. Jag är arg på den där jävla psykologen som säger att vi ska börja med min diagnosutredning men att vi aldrig börjar.. Det kommer sluta med att jag slutar gå dit för att jag inte orkar..

Och min ilska börjar ta över mig.. Det finns en person som verkligen lyckas göra mig glad utan att egentligen veta om det.. Och det är jag tacksam över.. Han vet inte ens om hur jag mår, eller hur jag tycker och tänker.. Han bara finns där och peppar undermedvetet.. Och det gillar jag verkligen..

Men just nu vill jag verkligen gå i ide.. Bosätta mig i sängen och inte stiga upp..
Michilicious - Bara för att jag är jag


Skriv dina tankar och funderingar här:

Namn:
Kommer du ofta hit?

E-postadress: (publiceras ej)

Nummer?: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Att lämna en kommentar innan ni går :)
RSS 2.0