Michilicious

Precis som "titeln" till det här inlägget säger, det blir vad man gör det till. Jag har ett förbannat tråkigt liv förtillfället. Jag har inget att göra på dagarna men har även valt att ha det så tills jag vet vad jag vill göra. Och just nu finns det en miljon saker jag vill göra, men som jag inte kommer kunna genomföra och stannar därför hemma tills jag hittar något rimmligt :)

Förut hade jag ett beroende i mitt liv. Cigaretter. Nu har jag ett annat beroende. Serier. Jag har tittat igenom 5 säsonger av weeds på en vecka. Jag har gått igenom snart 5 säsonger av ghost whisperer, på lite längre tid. Är inne på 2 säsongen av 2 1/2 men. Inte bra. Jag tittar på filmer och serier dag in och dag ut. :P Jag har inget liv! Hahaha. Men vad ska jag göra? Är det någon som har ett bra förslag?

Hmm, jag har faktiskt ingen aning om vad jag vill göra och tills jag kommer på det får det nog vara serier och filmer som håller sig på schemat.

Jag fick ju en ny säng av mamma i måndags och jag måste säga att jag verkligen älskar den. Det är en 160 säng och jag som aldrig kunnat ligga still i en säng, rör mig väldigt mycket när jag sover, rör mig mer än någonsin!! Nu hoppas jag bara att jag fåt vad jag önskar mig i present av mamma & co. :) Det är bara 19 dagar kvar nu! Känns ganska coolt faktiskt, sen är jag 20. HEEELT otroligt. Tiden har gått fort fram. Både på gott och ont. Det är skönt att dom mardrömslika tonåren är över. Men vissa delar önskar man ju att man kunde få leva igenom igen. Jag tror inte att jag skulle göra om så mycket i mitt liv om jag hade chansen. För det mesta har ju gett mig erfarenhet. Och jag har träffat människor genom vissa saker som hänt. Flytten till Åland till exempel. Hade jag inte flyttat, hade jag förmodligen aldrig lärt känna Becca och det är en av dom mest otroliga människor jag mött. Hon är en förebild för mig även om hon är 3 år yngre. Jag har aldrig egentligen trott på att hon är född -93. Hon är mycket mer mogen än mig. Och mer mogen är alla 93:or jag känner, hon är verkligen inte som någon annan! Så det är något jag verkligen inte ångrar. Även om jag ångrar andra saker som hände på grund av flytten. Men men.

Jag har haft lite av en skrivkramp. Har inte velat gå in här för att jag har inte vetat vad jag velat skriva. Men sen tänkte jag efter och oftast när jag går in och ska skriva så har jag ingen aning om vad jag ska skriva om. Jag börjar med en sak men det slutar med något HEEELT annat. Jag låter liksom tankarna flöda fritt och ibland när jag läser igenom mina gamla inlägg så fattar jag inte hur jag kunde gå från en sak till någon helt annat på så kort tid :P Men det är så min hjärna fungerar. 1000 tankar som snurrar samtidigt. Alla vill ta lika mycket plats och alla vill väl ut på en och samma gång. Det är ju iof ganska tur att jag inte släpper ut alla för då skulle nog inte ens jag förstå vad inläggen handlade om. Men jag tror inte att det behöver vara någon speciell handling i ett inlägg för att få personer att fastna och läsa vad man skriver. Fångar man en persons intresse så läser den personen oftast klart. Jag har fått höra MÅÅÅNGA gånger att jag har en talang i mitt skrivande och att jag borde satsa på det. Men hur satsar man på det? Jag har faktiskt ingen aning. Egentligen skulle jag nog kunna skriva en bok som heter "tankar från Michelle" bara jag får ihop tillräckligt många tankar och får det strukturerat så har jag en bok. Men skulle någon köpa den? Det var ju en tjej, tror jag, som skrev att om jag skrev böcker så skulle hon köpa varenda en. Sånt är faktiskt kul att höra. Men jag är inte bra på att ha saker strukturerade. Det är oftast bara en sak i taget som funkar att ha strukturerat. Just nu är mitt rum städat. Men då ser min garderob ut som ett bombnedslag. Min hjärna är alltid ett enda kaos.

Det skulle vara intressant att byta hjärna med någon bara för en dag eller så. Se hur andra tänker, hur ofta andra byter tanke, hur stor svängning det är på tankarna. Det skulle faktiskt vara intressant. Jag vet ju att jag inte är som alla andra även om jag har på papper att jag är "normal störd".. Det är ju något med mig som inte riktigt fungerar som det ska. Jag har väldigt lätt för att missförstå och att döma efter det. Jag har jätte svårt för att förlåta och är ganska känslig. Känner mig ofta kränkt och ensam även fast jag vet att jag har många som tar emot mig är jag faller. Jag har jätte bra vänner men kan inte låta bli att känna mig utanför när dom umgås med andra. Jag är en jävligt komplicerad människa!

Åldern 9 - 18 jobbade en kvinna med mig. Jag tänker inte nämna några namn. Men jag kan säga så mycket att vi inte gillar varandra över huvudtaget! Ärligt talat vet jag inte vad hon är för något. Men jag tror att hon har med socialen att göra. Hon har många gånger klankat ner på mig, aldrig sett de bra sakerna jag gjort. Bara de negativa. Jag vet inte hur många gånger under dom 9 åren hon jobbade med mig som jag fick höra att jag var värdelös, att jag inte lyckades med något, att det var ett under att min mamma orkade med mig, att hon bara jobbade med mig pga pengarna, att jag skulle bli hemlös, att jag skulle bli uteliggare, att jag ALDRIG någonsin i mitt liv skulle göra något bra. Egentligen, när man tänker efter.. Kanske det inte är så konstigt att jag mått så dåligt, att jag kännt mig värdelös.. Jag hade värdelösa betyg i grundskolan. Dom var riktigt kassa. I 7an blev jag avstängd från skolan. Fick börja i psyko-skola i djursholm. Där fick jag inte ha några raster för att lärarna tyckte att jag var för jobbig, jag gick inte ens där en hel termin innan jag slutade igen. Sen satt jag hemma ett helt år innan jag fick börja i en skola, där en kvinna styrde upp mitt liv totalt. Jag hamnade i fosterfamilj, en underbar kvinna och hennes man. Jag fick en helt nystart i livet och kände mig älskad och omhändertagen. (inget illa menat mamma) Men det fanns någon som hade tid för mig, någon som såg mina behov och hjälpe mig. Och när jag kom till skolan fanns där en lärare som såg till att jag hade det bra. Även om vi bråkade jävligt mycket, blev vi alltid sams. Det var en utav de bästa lärarna jag haft. Kanske var det för att hon inte var som alla andra. Hon var ung, snäll, hyper och jävligt cool. Mycket tackvare henne så gick jag ut nian med jätte fina betyg. 

Men ja, som ni kanske märker så försvinner min röda tråd. Jag hoppar från ett ämne till det andra. Men det är så mina tankar snurrar. :P

Men nu ska jag se en till film och så skriver jag mer en annan gång :)

P&K Michilicious