Hatar rubriker ibland..
Nu har jag fyllt i ansökningsblanketten. Vet inte vilket startdatum dom har för skolan i början av januari. Så skrev 3 januari och hoppas på att man kommer in.. Jag kommer bo drygt 40 mil här ifrån. Kommer bli ganska ensamt men jävligt ballt att bara sticka iväg. Det har ju vart min dröm sen jag var 13 typ.. Att bara dra iväg, långt från släkt och vänner.. Och nu blir det liksom så verkligt. Då kan det skrämma en lite.. Marie frågade mig idag och jag har ångrat mig, om jag verkligen vill det. Och JA! Jag vill det här, jag vill verkligen det här så sjukt mycket. Men samtidigt skrämmer det mig. För visst, jag har flyttat till Åland.. Men där har jag mormor och morfar. Farmor och farfar. Alla kusiner och morbröder och ja de flesta i släkten. Nu ska jag flytta till Skövde där jag har.. Ingen.. Egentligen vet jag inte vad jag blir rädd för.. För där finns det ingen som känner till min bakgrund, ingen som vet vart jag är ifrån mer än det jag väljer att berätta. Det blir en chans till att lära känna människor som inte har dömt mig redan pga det dom hört. Och de är nog det som får mig att tro att det kommer vara lättare.
40 mil är en bra bit. Men det går tåg och jag har min mobil, jag kan ringa. Men nu är det ingen som kommer kunna på 5 min och hämta mig. Nu är det liksom dags att börja ta tag i saker.. Och kanske är det de som skrämmer mig, att jag är tvungen att "växa upp".. Men jag är inte säker på att det är de heller.. Men aah. Det kommer nog vara riktigt kul och jag kommer få en ny erfarenhet att lägga i livetsryggsäck. Och skulle det skita sig är det antingen till att resa sig upp och klara det i alla fall. Eller ge upp och åka hem.. Men jag har misslyckats med 2 utbildningar.. Så kanske är det tredje gången gilt nu..
Det som också blir jobbigt är att jag vet, jag har sagt att jag ska komma hem på helger. Men jag kommer förmodligen inte komma hem varje helg.. Och då kommer jag ju sakna mina vänner. Personer jag älskar. Mina systrar.. Personer som jag inte vågat erkänna mina känslor för.. Men jag ska klara det!
När personer säger att man blir fegare för varje år som går så tror jag på dom.. Mer rädda för saker, mer rädda för att göra förhastade saker. Jag har aldrig brytt mig om sånt. Har jag velat göra något har jag gjort det och kommit på att det kanske inte var så smart efter.. Men nu sitter jag verkligen och tänker igenom saker. Och det är faktikst mycket jobbigare.. Jag har egentligen aldrig vart rädd för något. Inte något jag kan komma på.. De vanliga sakerna som skrämt tjejer är det jag vart minst rädd för.. Idag när jag pratade med Kim, så kom spindlar och ormar på tal. Och då kom jag själv på att jag tycker små spindlar är mer obehagliga än stora.. Men att jag inte är rädd för någon av dem.. Det är ganska ovanligt. Ormar är jag inte heller rädd för.. jag är inte rädd för mörker.. Det jag kan tycka är obehagligt är att vara ensamhemma när det är kväll. Men jag är inte rädd, det är mer ett obehag! Och det obehaget uppstår av att jag känner mig påtittad. Som att någon arg person skulle finnas i rummet och tokstirra på mig.. Men ah.. Känslor hit och dit..
Hmm, i alla fall.. Flytt till skövde blir det. I alla fall i 36 veckor.. Om jag orkar med plugget hela vägen.. Och så ska jag ju givetvis komma in också.. Inte säkert att jag gör det ens. :P Men aah.. Det var nog allt för nu.. Skriver sen någon gång igen!!
P&K Michilicious
40 mil är en bra bit. Men det går tåg och jag har min mobil, jag kan ringa. Men nu är det ingen som kommer kunna på 5 min och hämta mig. Nu är det liksom dags att börja ta tag i saker.. Och kanske är det de som skrämmer mig, att jag är tvungen att "växa upp".. Men jag är inte säker på att det är de heller.. Men aah. Det kommer nog vara riktigt kul och jag kommer få en ny erfarenhet att lägga i livetsryggsäck. Och skulle det skita sig är det antingen till att resa sig upp och klara det i alla fall. Eller ge upp och åka hem.. Men jag har misslyckats med 2 utbildningar.. Så kanske är det tredje gången gilt nu..
Det som också blir jobbigt är att jag vet, jag har sagt att jag ska komma hem på helger. Men jag kommer förmodligen inte komma hem varje helg.. Och då kommer jag ju sakna mina vänner. Personer jag älskar. Mina systrar.. Personer som jag inte vågat erkänna mina känslor för.. Men jag ska klara det!
När personer säger att man blir fegare för varje år som går så tror jag på dom.. Mer rädda för saker, mer rädda för att göra förhastade saker. Jag har aldrig brytt mig om sånt. Har jag velat göra något har jag gjort det och kommit på att det kanske inte var så smart efter.. Men nu sitter jag verkligen och tänker igenom saker. Och det är faktikst mycket jobbigare.. Jag har egentligen aldrig vart rädd för något. Inte något jag kan komma på.. De vanliga sakerna som skrämt tjejer är det jag vart minst rädd för.. Idag när jag pratade med Kim, så kom spindlar och ormar på tal. Och då kom jag själv på att jag tycker små spindlar är mer obehagliga än stora.. Men att jag inte är rädd för någon av dem.. Det är ganska ovanligt. Ormar är jag inte heller rädd för.. jag är inte rädd för mörker.. Det jag kan tycka är obehagligt är att vara ensamhemma när det är kväll. Men jag är inte rädd, det är mer ett obehag! Och det obehaget uppstår av att jag känner mig påtittad. Som att någon arg person skulle finnas i rummet och tokstirra på mig.. Men ah.. Känslor hit och dit..
Hmm, i alla fall.. Flytt till skövde blir det. I alla fall i 36 veckor.. Om jag orkar med plugget hela vägen.. Och så ska jag ju givetvis komma in också.. Inte säkert att jag gör det ens. :P Men aah.. Det var nog allt för nu.. Skriver sen någon gång igen!!
P&K Michilicious
Michilicious - Bara för att jag är jag
Trackback
