Jag förstår inte..
Jag är ett vrak på insidan, så jävla trasig och sönder riven. Jag har träffat en person som betyder mycket för mig, som gör mig glad och lyckas hålla mitt humör någorlunda på top. Men sen mitt i alltihop så dippar de brutalt och jag vet inte vad jag ska göra av alla känslor som svämmar över!
Jag vet inte vad jg ska säga och göra, för de känns som att vad jag än gör så blir de fel. Han tycker inte att de märks så stort och tycker inte att mitt humör är jobbigt.. Jag förstår inte varför och jag vet inte hur länge han kommer tycka de innan han ledsnar han också.
Jag är rädd och orolig. Riktigt förbannat rädd för att han ska öppna ögonen och ändra åsikt. Orolig för att bli lämnad kvar. Jag hoppas verkligen inte att de blir så, för han gör mig som sagt va glad, men jag vet själv hur jag blir när någon pratar sina problem med mig.. Jag börjar må dåligt och därför vill jag inte prata om mina problem med honom pga rädslan för att han ska ledsna.
Just nu vill jag bara skrika, skrika så högt så att jag inte hör något annat än mina ekande skrik..
Gråta, gåta och gråta.. Få ur mig all skit som jag så länge stängt inne.
Men frågan är, vad är de jag har stängt inne? Hur ånga år ska jag behöva gå tillbaka för att inse vad de egentligen är som jag har ångest över.. Eller är de bara så enkelt att sommaren snart är över och hösten snart kommer och knackar på dörren..
Ingen som vet, inte ens jag..
PEACE Michilicious
Man kan alltid ha små ångest och tycka vissa saker är jobbiga typ som att personen ska dra eller bli rädd för det man berättar.
Men det är en sak som hör till att faktiskt få ha rätt att uttrycka sig och en äkta person stannar oavsett "för kärlekens skull" så att säga. Vet sj hur det är att gå upp och ner. Men kommit fram till det att det är inte jag som ska anpassa mig enbart öppna mig osv. Utan ska va från båda hållen den andra person ska också våga öppna sig. Va jag försöker säga är, va inte rädd att berätta nåt som är så otroligt viktigt att förstå om dig. Det är DIN historia ditt liv, din uppväxt. Livet är för kort för att tänka "tänk om" jag sj fick erfara de för nån dag sen och ska sj börjar värna om mina kompisar bättre.
Men som sagt våga berätta sånt som kan stärka banden liksom, va inte rädd för att berätta nåt som är så viktigt att förstå.
Skickar lite "mamma kramar" till dig min fina dotter <3
Kram
