Michilicious

Vad ska man säga.. Dagarna går bra, allt fungerar som det ska.. Så kommer natten och även ångest, tårar och en känsla som jag inte riktigt kan sätta ord på..

Tårar som rinner och jag vet inte varför, en känsla som smyger sig på. Sakta med säkert.. Känslor som gör en glad, men osäker och bildar ångest. Jag är en katastrof.. En person som vet vad den vill ha, men antingen är för feg för att säga det, eller bara misslyckas i ett halv lamt försök.. Hur gör man för att vända en ond cirkel? Hur gör man för att ta sig upp ur något, ta sig ur något. Börja skina som solen igen, få en vilja, en vilja som är så stark att man orkar med allt..

Orkar med allt, vad är det jag vill orka med? Vad är det jag vill lyckas med? Vad är det som får mig att känna mig som en idiot, ett svin, en tragisk människa som misslyckas med allt.. Jag vill de flesta väl men det blir ändå fel.. Jag vet inte hur många människor jag har sårat genom åren för att min hjärna har gjort ett snedsteg och fått mig att göra på ett visst sätt, det jag tyckt och fortfarande tycker vart det bästa jag kunde ha gjort..

Dåligt samvete, varför får man dåligt samvete för något som man själv tycker att var bra. Är det för att personerna runt i kring tar sig in i ens själ och karvar runt deras klor runt allt man tycker och tänker och får ett att tro på något annat.

Jag är livrädd för att älska, för det slutar alltid med att någon blir sårad, jag är livrädd för att älska för att själv bli sårad.

"Michelle, du har en konstnärs själ", kunde inte någon annan ha fått den själen? "man får inte mer än vad man klarar av".. Men om jag får ångest, gråter för något och inte vet varför.. Klarar jag av det då? Can I handle it? Jag har ingen aning.. Jag är rädd, rädd för mina egna känslor.

Jag känner mig dum, korkad och lättlurad.. Jag vill tro på något som inte existerar, något som aldrig blivit påtalat, något som förmodligen aldrig kommer ske.

Tårar, hur kan det finnas så många tårar.. Jag har gråtit i hemlighet flera nätter.. Så många nätter.. Förutom två och det var när den "hemliga personen" var här.. Då var det lättare.. Allt var lättare och jag var glad även om vi pratade om jobbiga saker.. Jag har gråtit varenda en natt i snart två veckor.. Utan att berätta om det.. Men hur mycket orkar man hålla inom sig, hur mycket klarar man av?

Jag vill, jag vill så mycket, men är för rädd för att hoppas på något.. Jag är feg, jag har aldrig vart feg.. Men jag är vettskrämd, livrädd..

Samtidigt som jag är så förbannat rädd så funderar jag över vart han finns.. Han med stora bokstäver.. Han som ska komma in i mitt liv och ta mig med storm.. Få mig att trivas med mig, mina bekymmer.. Få mig att lita och våga älska.. Få mig att inte göra samma misstag om och om och om och om och om igen.. Eller är man dömd att leva ensam? Är det därför jag inte kan vara i ett förhållande utan att sabba det.. Jag nämner inga namn.. Men någon sa till Danne: "Du gick från het aska rakt in i elden" Kanske är det sant.. Men jag har aldrig ljugit om vem jag är..

Jag är jobbig, jag är konstig, jag har temperament, jag har humörsvängningar.. Jag tar åt mig för minsta lilla sak, blir förbannad, får ångest, ångrar mig. Har svårt för att be om ursäkt, har svårt att ge komplimanger.. Jag har svårt för att förstå mig på mig själv..

Men svårast i det hela är att bli förd till en människa, en människa som man lätt kan fatta tycke för.. För att sen inleda något, för att sen krossa/bli krossad..

Kunde jag inte ha blivit född till en fisk.. En liten obetydlig fisk, som en större och vassare fisk kunde ha käkat upp? Då hade jag inte behövt tänka på så mycket för jag var så långt ner i näringskedjan.. Nu är jag en människa, en komplicerad sådan.. Som tar åt sig av saker som jag inte borde bry mig om..

Varför är det så jävla mycket lättare att ta åt sig av allt negativt än av det positiva? Varför kan man inte bara bli glad för det lilla goda man får höra och glänsa och rensa bort all skit? Nej, för de negativa sätter djupare spår..

Det finns ett band.. Ett band jag aldrig kommer förstå och inte vet hur det har kommit fram.. Men jag vill sluta vara rädd.. Jag vill sluta vara ledsen, jag vill bli glad.. LYCKLIG!

Om någon skulle fråga mig vad jag verkligen ville ha.. Om jag fick önska mig vad som helst.. Då skulle jag svara:


Jag vill ha ett liv..

PEACE Michilicious