Sviken och besviken
Ibland känner jag mig så dum, så lättlurad. Utnyttjad, sviken och besviken. Men kanske var det där har jag skrev om för några inlägg sen. Att välja fel väg. Att välja fel personer. Att lita lite för lätt på personer, ge personer en chans. Och ändå en chans till efter det?
Jag är kär, kanske har det gått för snabbt för mig med känslorna. Kanske är jag inte kär, kanske är jag bara intresserad.. Men jag är intresserad, eller kär eller förälskad i en person som absolut inte vill något med mig. Eller han säger att han vill. Men han har fortfarande känslor för en han höll på med innan mig. Jag känner mig knäckt, jag känner mig lurad och sviken. Jag är besviken.
Än en gång har jag låtit mig sväva in i molnen, molnen där allt ska vara fint. Har inbillat mig att det är fint. Men är det verkligen fint? Eller är det bara ett hav av drömmar? Tankar om hur det kunde bli. Förhoppningarna som byggdes upp pågrund av vad han sa men sen knäcktes lika lätt som att bryta av en blomma. Att dra av ett grässtrå. Lika lätt som att bilda en tår som sakta, sakta rullar ner för ens kind.
Kanske är jag dum, kanske är jag bara lättlurad.. Men än en gång har de hänt en sak som tog jävligt hårt på mig. Han sa att han hade löst de, att han gillade mig. Att jag var underbar och söt. Jag lät honom sova hemma hos mig. (som tur va hände det absolut ingenting) Jag lät många träffa honom.. Och sen berättar han att han har känslor för henne. Hon som han var på G med innan.
Jag trodde han var annorlunda. Jag gav honom en andra chans. Jag ger väldigt sällan andra chanser. Det är ytters få personer som får en andra chans av mig..
Jag känner igen mönstret.. Men ändå sitter jag och småler genom tårarna. Kanske för att jag känner mig dum. Kanske för att jag ser att det ändå aldrig hade funkat.. Även om jag ville att det skulle funka, för det finns något hos honom som jag inte vet vad är, men måste ta reda på.. Men jag tänker inte göra de..
Jag har en våg av känslor i kroppen.. Jag är ledsen och sårad. Samtidigt som jag är så jävla lättad och lycklig..
En sak jag har funderat över är varför det oftast är tjejer som kämpar för ett förhållande.. Varför kämpar inte killarna lika mycket? Jag tänker sluta kämpa. Jag ska i alla fall försöka.. Jag tänker inte ge andra chanser, jag tänker inte släppa in någon i mitt liv förens dom visat vad dom vill och bevisat att det stämmer. Jag ska försöka.
Jag ska bli stark och försöka.
Men just nu tänker jag lägga mig ner och dö. För idioten jag är förälskad i har smittat mig med någon jävla hosta, så har ont i hela bröstet, i huvudet och har 38 graders feber.
Ha det bra.
P&K Michilicious
