10 fucking dagar!
Hahahahaha om 10 jävla dagar är jag 20 jävla år! Haha känns helt otroligt, innan har jag skojat om att jag har 40 årskris. Hahaha jag blir ju faktiskt halvvägs till 40 liksom. Men NEEJ! Det är nu livet börjar. Det är nu allvarlet börjar. Det är nu ingen någonsin kommer kunna sätta sig på mig och säga att "så får du inte göra." För nu räknas jag verkligen som vuxen :D NIIICE Eller aaah. Inte nu, nu.. Utan nu om 10 dagar :P
Jag vet egetligen inte varför jag är så glad över att bli 20, kanske är det just de att jag verkligen räknas som vuxen. Men jag har ju aldrig velat bli vuxen. Jag har ju alltid velat stanna som tonåring, kanske skippa de jobbiga delarna med att vara tonåring. Men fortfarande kunna vara barnslig, larvig och liknande utan att det ses som allt för stort "fel".. Men det är det också slut på. Visst jag kommer vara barnslig, jag tänker inte släppa mitt barnasinne :P Men nu måste man lära sig att inte ta för mycket av det goda och ändå följa det där jävla ledet i samhället, för att följa normen. UUUSCH PÅ DET! Jag tycker att ALLA kan vara udda i stället. Att INGEN skulle följa normen fullt ut. Och faktiskt våga stå för det, för egentligen. Hur många personer här i världen har följt normen fullt ut? Ta när ni var mindre, har ni aldrig snattat? Det får man ju inte göra, för det är inte ett "normalt-beteende".. Har ni aldrig klottrat, behöver inte vara något stort. Räcker med att ni har ritat på ett skåp i skolan så har ni klottrat.
Hahaha jag har inte riktigt följt normeln när jag var mindre. Det fanns nog inte ens en norm i mitt liv när jag var mindre. Hahahah xD Men däremot har jag fått JÄVLIGT rolig, förjävlig, hemsk men intressant lärdom. Jag har massa saker i min ryggsäck genom livet. Jag har en erfarenhet som jag själv kommer kunna använda mig av när jag skaffar barn. Har man gjort det mesta så tror jag på något sätt att det kan bli lättare att få ett stökigt barn. Jag har ju vart likadan själv. Alla gånger mamma fått samtal "Michelle har förstört en skolbänk.." "Michelle har förstört en glasruta.." "Michelle har fått världens raseriutbrott och förstört för sina klasskompisar" "Michelle är avstängd från skolan på hel tid för hon har slagit personer".. Diverse saker genom tiderna.. Jag har kanske inte lidit så mycket.. Visst har jag lidit, jag har ju gjort alla dessa saker pga något som plågat mig. Men det vill jag ju inte erkänna. För under den här tiden kände jag mig stark. Det var ingen som kunde sätta sig på mig. Ingen som kunde säga vad jag fick och inte fick göra. Ångesten växte ju när jag insåg mina misstag. Att jag kanske inte skulle ha slagit min dåvarande bästa kompis, jag kanske inte skulle ha slagit den läraren, jag kanske inte skulle haft sönder halva klassrummet. Men jag gjorde en sak som fick mig avstängd från mardröms skolan. Och då kan det vara värt att riskera livet!
Men det jag menar är att det är nog egentligen väldigt få personer som följt normen genom hela sitt liv. Som sen när dom blir vuxna blir någon pryd jävla kärring på soc som säger "Men Michelle, du måste väl förstå att du inte kan göra så." "Michelle, nu har du gjort bort dig igen." "Michelle, börjar du inte sköta dig så kommer du sluta som uteliggare" eller min favorit "Men Michelle, du måste väl förstå att jag blir sur på dig när du inte gör som vi säger. Vi har ju inte gjort annat än att ställa upp och finnas där." BULL SHIT! Hade ni funnits där så hade jag hamnat på ett bahandlingshem i skogen långt från civilisationen.. Hahaha! Men aah. Jag slutade ju upp ganska bra i alla fall. Visst jag har lite ångest nu och då. Men den är befogad och det är inte pga att jag skadat en annan människa eller förstört något. Och den ångesten kan jag leva med.. Det är ingen ångest som får mig att verkligen vilja ta livet av mig. Kanske hotar med det. Men jag skulle inte göra det, jag har för mycket att leva för. Jag har hela livet framför mig. För det är nu mitt liv börjar!!!
P&K Michilicious
Jag vet egetligen inte varför jag är så glad över att bli 20, kanske är det just de att jag verkligen räknas som vuxen. Men jag har ju aldrig velat bli vuxen. Jag har ju alltid velat stanna som tonåring, kanske skippa de jobbiga delarna med att vara tonåring. Men fortfarande kunna vara barnslig, larvig och liknande utan att det ses som allt för stort "fel".. Men det är det också slut på. Visst jag kommer vara barnslig, jag tänker inte släppa mitt barnasinne :P Men nu måste man lära sig att inte ta för mycket av det goda och ändå följa det där jävla ledet i samhället, för att följa normen. UUUSCH PÅ DET! Jag tycker att ALLA kan vara udda i stället. Att INGEN skulle följa normen fullt ut. Och faktiskt våga stå för det, för egentligen. Hur många personer här i världen har följt normen fullt ut? Ta när ni var mindre, har ni aldrig snattat? Det får man ju inte göra, för det är inte ett "normalt-beteende".. Har ni aldrig klottrat, behöver inte vara något stort. Räcker med att ni har ritat på ett skåp i skolan så har ni klottrat.
Hahaha jag har inte riktigt följt normeln när jag var mindre. Det fanns nog inte ens en norm i mitt liv när jag var mindre. Hahahah xD Men däremot har jag fått JÄVLIGT rolig, förjävlig, hemsk men intressant lärdom. Jag har massa saker i min ryggsäck genom livet. Jag har en erfarenhet som jag själv kommer kunna använda mig av när jag skaffar barn. Har man gjort det mesta så tror jag på något sätt att det kan bli lättare att få ett stökigt barn. Jag har ju vart likadan själv. Alla gånger mamma fått samtal "Michelle har förstört en skolbänk.." "Michelle har förstört en glasruta.." "Michelle har fått världens raseriutbrott och förstört för sina klasskompisar" "Michelle är avstängd från skolan på hel tid för hon har slagit personer".. Diverse saker genom tiderna.. Jag har kanske inte lidit så mycket.. Visst har jag lidit, jag har ju gjort alla dessa saker pga något som plågat mig. Men det vill jag ju inte erkänna. För under den här tiden kände jag mig stark. Det var ingen som kunde sätta sig på mig. Ingen som kunde säga vad jag fick och inte fick göra. Ångesten växte ju när jag insåg mina misstag. Att jag kanske inte skulle ha slagit min dåvarande bästa kompis, jag kanske inte skulle ha slagit den läraren, jag kanske inte skulle haft sönder halva klassrummet. Men jag gjorde en sak som fick mig avstängd från mardröms skolan. Och då kan det vara värt att riskera livet!
Men det jag menar är att det är nog egentligen väldigt få personer som följt normen genom hela sitt liv. Som sen när dom blir vuxna blir någon pryd jävla kärring på soc som säger "Men Michelle, du måste väl förstå att du inte kan göra så." "Michelle, nu har du gjort bort dig igen." "Michelle, börjar du inte sköta dig så kommer du sluta som uteliggare" eller min favorit "Men Michelle, du måste väl förstå att jag blir sur på dig när du inte gör som vi säger. Vi har ju inte gjort annat än att ställa upp och finnas där." BULL SHIT! Hade ni funnits där så hade jag hamnat på ett bahandlingshem i skogen långt från civilisationen.. Hahaha! Men aah. Jag slutade ju upp ganska bra i alla fall. Visst jag har lite ångest nu och då. Men den är befogad och det är inte pga att jag skadat en annan människa eller förstört något. Och den ångesten kan jag leva med.. Det är ingen ångest som får mig att verkligen vilja ta livet av mig. Kanske hotar med det. Men jag skulle inte göra det, jag har för mycket att leva för. Jag har hela livet framför mig. För det är nu mitt liv börjar!!!
P&K Michilicious
Michilicious - Bara för att jag är jag
Trackback
