Det är inte alltid lätt..
Igår kväll var de en toppen kväll. Jag, Kosken, Per och Lorenzo var ut på krogen efter att jag och Lorenzo kom tillbaka från Värnamo. Träffade typ hela hans familj igår, de var riktigt trevligt! Men i alla fall.. Eftersom att Kosken fyller år nästa vecka så beställde jag in en flarra champange som en tidig present åt honom. Givetvis drack vi alla av den. Men det var liksom till han så att säga. Kvällen var as bra, rolig och det var inge bråk. Helt underbart.
Jag, Kosken och Lorenzo var vaka till halv fem, fem där någonstans och humorn var på topp. Men som sagt va kommer alltid en morgondag..
Jag är inte bakis, som vanligt.. Men jag är jag.. Lätt stött och har väldigt lätt för att bli irriterad och överreagerar på minsta lilla..
Jag är så jävla kär, men jag är så jävla rädd för att sabba allt pga den jag är..
Och jag saknar min mamma. Jag tycker att de är skit kul här nere och jag är omgiven av människor som betyder massor för mig.. Men min mamma är den enda som verkligen förstår mig och finns där för mig. Det har hon alltid gjort hur dumma och idiotiska saker jag än har gjort.. Jag älskar min mamma.. Och det finns många som säger "det ä ingen annans förtjänst än din att du är där du är idag.." Men de stämmer inte.. Utan min mamma så hade jag vart i graven idag..
Jag verkligen älskar min familj även om jag inte alltid erkänner de, eller klarar av dom. Men skulle någon av dom försvinna skulle jag gå under. Och då inkluderar jag även Fredrik (mammas man).. Som jag alltid haft svårt för. Men han har också alltid funnits där. Han har ställt upp och kämpat sen jag var 8 skulle bli nio. Och jag beundrar honom. De kan inte ha vart lätt för honom att komma in i vår familj, med vår bakgrund och med mamma som redan hade 4 barn. Jag tycker de är jävligt stark av honom att han har stannat och ställt upp för oss alla. Även om vissa av oss, mest jag, aldrig riktigt har sett de.
Även om jag själv inte vill erkänna de, så är han nog de närmsta en pappa jag har haft. Plus att han gör min mamma glad och hjälpte oss att komma ifrån donatorn. Så, jag kan inte annat säga än att jag älskar honom för att han alltid har funnits och stöttat och hjälpt oss alla.
Men just nu vill jag bara vara hemma. Vara 6 år igen och kunna krypa upp i mammas famn och gråta. Jag har just sagt till min "bror" att om man är less på allt då har man två val. Fixa upp sitt liv eller göra slut på de. Och jag tänker inte göra slut på mitt liv, för jag vill INTE dö!! Jag vill leva och vara glad och "normalstörd".. Men hur fan fixar man upp något när man inte vet vad felet är?
Nej usch.. Nu ska jag tänka på gårdagen och minnas alla fina stunder här i livet.
P&K Michilicious
who knows?
Nu är jag inne på tredje skoldagen på min tionde skolvecka.. Jag är snart klar med min första badrum, men just nu har jag funderingar över ifall jag verkligen ska gå tillbaka idag eller inte.
Egentligen är frukost rasten redan över, men de hände en sak som fick mig att fundera över ifall jag verkligen ska tillbaka eller inte och de var att min frukost åkte berg- och dalbana.. Den kom upp igen lika snabbt som den åkte ner.. I vilket fall som helst så måste jag tillbaka eftersom jag har en hink som står med fogmassa i sig, så jag måste tömma den ifall jag bestämmer mig för att vara hemma resten av dagen. Och går jag tillbaka för att tömma den så kan jag lika gärna foga i de, så ja.. Mitt överjag är ju på top som vanligt och ställer höga krav på mig..
Man har 3 veckor på sig att göra ett badrum och jag är inne på min tredje vecka i mitt badrum.. Bara de att jag var sjuk i 5 dagar, så rent teoretiskt är de här min andra vecka med badrummet, så egentligen borde de inte göra något att jag stannar hemma när jag inte känner mig kry..
MEEEEN, jag är jag och jag har fruktansvärda krav på mig själv.. Så jag går tillbaka om en stund, fogar, sen går jag upp och vilar.. Det tycker jag att är en bra deal med mig själv.. För då får båda mina jag (de lata och de krävande) de dom vill. Plus att jag som sagt va inte känner mig kry eftersom jag inte får behålla maten.. Men men..
Nej, nu ska jag titta vart min man är och sen ska jag gå till skolan och kleta lite i chill tempo.
PEACE Michilicious
Jag förstår inte..
Jag är ett vrak på insidan, så jävla trasig och sönder riven. Jag har träffat en person som betyder mycket för mig, som gör mig glad och lyckas hålla mitt humör någorlunda på top. Men sen mitt i alltihop så dippar de brutalt och jag vet inte vad jag ska göra av alla känslor som svämmar över!
Jag vet inte vad jg ska säga och göra, för de känns som att vad jag än gör så blir de fel. Han tycker inte att de märks så stort och tycker inte att mitt humör är jobbigt.. Jag förstår inte varför och jag vet inte hur länge han kommer tycka de innan han ledsnar han också.
Jag är rädd och orolig. Riktigt förbannat rädd för att han ska öppna ögonen och ändra åsikt. Orolig för att bli lämnad kvar. Jag hoppas verkligen inte att de blir så, för han gör mig som sagt va glad, men jag vet själv hur jag blir när någon pratar sina problem med mig.. Jag börjar må dåligt och därför vill jag inte prata om mina problem med honom pga rädslan för att han ska ledsna.
Just nu vill jag bara skrika, skrika så högt så att jag inte hör något annat än mina ekande skrik..
Gråta, gåta och gråta.. Få ur mig all skit som jag så länge stängt inne.
Men frågan är, vad är de jag har stängt inne? Hur ånga år ska jag behöva gå tillbaka för att inse vad de egentligen är som jag har ångest över.. Eller är de bara så enkelt att sommaren snart är över och hösten snart kommer och knackar på dörren..
Ingen som vet, inte ens jag..
PEACE Michilicious
Oj oj oj
Jag kom hem igen i onsdags på morgonen. I torsdags på morgonen så var jag och tatuerade mig och den nya blev AAAAS nice och nu är den på foten snygg igen! :) Sen på kvällen kom Lorenzo upp till mig och då chillade vi hemma hos mig med syster Nadja och Bästa Josse. Lite alkohol och spel, sen blev de till att sova. Sen i fredags så åkte vi ut till husen som Marie har köpt och chillade där. Då kom även syster Nadja med dit och vi hade en riktigt trevlig kväll med alkohol även där.
Vi spenderade natten där och åkte hem hyffsat tidigt i lördags, då åkte vi till lilla Valentina och käka frulle och sen hem för att packa ner mitt rum i kartonger. Och nu blev de verkligen gjort också.
Idag lämnade jag nycklarna i lägenheten och jag och Lorenzo åkte hem till mamma för att vara här sista tiden man är i V-tuna. Sen ska vi till Mörby vid två och plocka upp Per och sen blir de till att åka till Skövde.
Så, eftersom att de här är sista gången på länge som jag kommer vara bosatt i Vallentuna så vill jag bara säga, tack för den här tiden. Det har vart trevligt även om jag inte är speciellt förtjust i Vallentuna egentligen.. Men nu lämnar jag Vallentuna och blir Märstabo!
Nej, nu ska jag vara lite social med mamma&co plus att jag kanske inte ska dissa Lorenzo som träffar min familj för andra gången :P
P&K Michilicious
WOHOOOOO!!
Jag har som sagt va vart rätt jävla deppig dom senaste dagarna och jag vet faktiskt inte varför, för lite sömn, för lite mat.. Aah det har säkert haft sin roll i det hela. Men sen har det nog vart hemlängtan också. En känsla som jag inte är så van vid att ha eftersom jag aldrig tidigare har längtat hem.
Men det ska verkligen bli as nice att komma hem. Är i Vallentuna runt 20 typ. Då ska jag som sagt va hämta ut mina kläder först sen ska jag kanske träffa Sebbe och Lenny. Sen hem och sova i min underbara, underbara säng. Sen i helgen ska jag även träffa Charlotte. Och sen i veckan ska jag träffa "no name killen" om ni minns honom ;P Sen 13-19 är jag i Finland på släktträff.. Och vad säger ni? Ingen släktträff utan drama? Jag tänkte supa rätt rejält och då lär det bli liv.. Eftersom att min lilla mormor fortfarande verkar tro att jag är minderårig, liten och oskyldig.
Min mormor är nog en av få personer som alltid ställt upp för mig. Jag har alltid fått komma hem till min mormor och morfar, vad jag än skulle ha ställt till med hemma, eller i skolan eller var som helst. Dom har alltid funnits och backat upp mig. Och jag älskar mina morföräldrar otroligt mycket även om jag kan gnälla på dom emellan åt! igår natt hade jag en fruktansvärd mardröm. Varje gång jag vaknade så grät jag och somnade jag om så drömde jag samma dröm igen. Jag drömde att min mormor dog. Och jag var så jävla ledsen varje gång jag vakna. Och det sägs ju att personer som man är långt ifrån kan säga farväl i en dröm om dom är för långt bort. Så jag var faktiskt tvungen att messa min mormor och kolla att allt var bra med henne. Och det var de, så då blev jag lite lugnare. Men hon skrev en sak som faktiskt är sant..
Sen jag var liten har jag ALLTID spenderat min sommar hemma hos dem. Men inte i år eftersom jag bara har 2 veckor ledigt från skolan. Och det känns jätte konstigt. Men vi kommer ju i alla fall ha drygt en vecka tillsammans i Finland. Så det blir roligt :) Ingen riktig sommar utan mormor och morfar.
Men i alla fall. Sen måste jag ju packa ner mitt rum i kartonger, skruva isär min sängstomme och massa sånt shit. Sen får vi väl se om Lorenzo kommer upp på besök också. Jag klandrar honom inte om han inte kommer. Det är ju liksom en bit emellan oss :P Hehe men men
Nu ska jag fortsätta chilla, kanske ta en cigg och chilla ännu mer :)
P&K Michilicious
Det där var bra konstigt..
Det står kort och gott att personen har nominerat mig till Blog Awards.. Då är frågan.. Varför? :P
Haha men eftersom jag varken är en stor bloggare eller en aktiv uppdaterar så lär jag ju inte komma med. Haha och ja, vad ska man säga.. Jag spiller inga tårar för det. Men det är ju kul i alla fall att min blogg uppskattas av någon. :P
Egentligen tycker inte jag att det jag skriver är så speciellt. Speciellt inte eftersom att det är lite stavfel här och där. Men det beror väl mycket på att jag bara skriver. Jag hinner inte reflektera över vad det är jag egentligen skriver. Därav alla hopp fram och tillbaka. Glada som ledsna, ångest som ilska.. Upp och ner i min egna lilla beg- och dalbana genom livet.
Men den person som nu nominerade mig.. Tack, det värmde.. För som jag sa, du lär ju tycka om min blogg.. :)
PEACE Michilicious
http://www.veckorevyn.com/Blog-Awards/Nominera-din-favoritblogg-till-Blog-Awards
Här är i alla fall länken ifall ni vill nominera någon :) Kan ju vara roligt för den personen :) Jag blev i alla fall glad :)
Jag har någon gång..
..Tillägnat inlägg till vissa personer. Min mamma är en av dem som har fått ett inlägg. Och idag tänker jag också tillägna ett inlägg..
Till mina systrar!
Jag har som sagt va vart ganska svår och jobbig i mitt liv. Jag har vart uppkäftig och bråkat. Har tagit en jävla massa plats och kanske tagit lite för mycket. De personer som verkligen känner mig, som vet vem jag är och kan säga att dom vet vem jag är, dom är inte många.. Men min familj är några av dem. Ni vet hur jävla svårt jag har för att erkänna mina fel, mina brister, säga förlåt och andra saker, som till exempel att jag älskar någon och verkligen kunna mena det helhjärtat! Det här är för er!! 
Jennifer, vi hade en relation som var väldigt bra. Du var min bästa vän! När ingen annan förstod eller fanns där så gjorde du det. Vi har bråkat många gånger, jag tog förmodligen så mycket plats att du fick visa dig som den perfekta dottern. I mina ögon var du perfekt, du skötte skolan, klarade av att ha vänner mer än en vecka. Du var min idol, min förebild. En person som jag var VÄLDIGT avundsjuk och svartsjuk på. Jag vet inte hur många gånger jag var så arg på dig att jag egetnligen bara ville slita av dig huvudet för att du var så duktig. Du gjorde allt mamma ville, du skötte dig. Du fick mig att framstå som ännu sämre! Sen började vi bråka och jag vet inte om det har blivit riktigt tiptop efter det. Men du är min syster och kommer alltid att vara de. Och jag kommer ALLTID att älska dig! Så förlåt syster, förlåt för att jag tog all plats så att du inte kunde ha en "normal" tonårstid. Förlåt för alla gånger som jag skämde ut dig i skolan genom att bara vara jag! Förlåt för att du var tvungen att ta smällar och finnas där när jag hade gjort bort mig! Förlåt! Och jag älskar dig! 
Nattis till höger.
Nathalie, det är inte alltid lätt att vara din syster. Det är inte lätt att ha en syster som nästan har varje bokstav i handikapp. Men du är du och det kommer du alltid att vara. Ibland är du riktigt jobbig och ibland är du så underbar att man bara vill krama om dig, även fast man inte alltid får det! Du är underbar på ditt egna lilla sätt och jag kommer alltid att älska dig. Förlåt Nathalie för alla gånger jag har sagt elaka saker till dig, vart elak mot dig och dylikt! Det är inte rätt, för du har förmodligen inte förstått bättre förtillfället. Det spelar ingen roll hur konstig eller annorlunda du är i andras ögon! Du är MIN syster och jag kommer alltid att älska dig! <3
Nadja, du har nog inte alltid haft det lätt.. Eftersom du är Nathalies tvilling har du fått backa många gånger. Mindre tid.. Vi skämtar jämt om att du är bortskämd och att Fredrik ger dig allt du pekar på. Kanske det behövs eftersom du har fått ta många smällar och fått mindre tid. Du är en underbar person och jag måste säga att jag är glad över att ha dig som min syster. Och ännu gladare är jag för att du har förlåtit mig för mitt snesteg jag gjorde. Men även om du har förlåtit mig så har inte jag gjort det än. Ibland när jag tittar på dig så får jag så ont i mitt hjärta och undrar hur jag kunde vara så dum att göra så mot dig! Du är min syster och man gör inte så mot en syster. Jag älskar dig och är rädd om dig. Du betyder massor även om jag inte alltid visar det! Så än en gång Nadja.. FÖRLÅT!! 
Linnea, du är bara 4 år, snart 5.. Men du vet nog inte vad du har gjort för mig! Det är din förtjänst att jag lever, du som gjorde alla mörka stunder lite ljusar. Du som fick mig att ändra livsstil och att få tillbaka livsglöden, viljan att leva.. Jag skulle ta mitt liv några dagar efter att du föddes. Jag hade allt planerat, visste hur jag skulle göra det, brevet var skrivet, allt var planerat. Sen ringer mamma&Fredrik och berättar att jag fått en syster. Jag ville träffa dig och när jag kom och såg dig så var du så liten, så liten! Du var arg eller ledsen och bara skrek. Sen fick jag hålla dig och du somnade ganska snart efter det. Du räddade mig! Du är min ängel och jag älskar dig något så fruktansvärt! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig! <3 Jag hade en ganska djup svacka när du bara var några månader. Det enda jag gjorde var att ligga i min säng och stirra i taket! Hade ingen ork till någonting. En kväll eller om det var en morgon så kom mamma upp med dig och la dig brevid mig i min säng. Du tittade på mig och skratta till. Då började jag gråta, ja man kan ju undra varför. Och svaret är.. För att jag inte ville att du skulle se mig så. Jag kommer alltid finnas där för dig, backa upp dig i vad som än händer! Du är min ängel och jag älskar dig! <3
Alice, du är en utav de underbaraste ungarna som vandrar i ett par skor. Du är min idol! Jag älskar dig alice och bara genom att titta på en bild av dig så blir jag glad. Det spelar ingen roll hur ledsen eller hur stark ångest jag har. Om jag ser en bild på dig så börjar jag automatiskt le. Du är speciell och påminner väl "om någon av dina äldre systrar" som mamma brukar säga. Och jag tror hon menar mig. Jag kommer alltid att finnas där för dig, ställa upp till max. Och du kommer alltid att få det du behöver. Jag älskar dig och du är min andra ängel.
Linnea & Alice.. Ni är mina skyddsänglar. Jag ÄLSKAR er! Jag kommer förevigt vara märkt med era namn. Och jag är stolt över att säga att jag är er storasyster.
Jag har otroligt fina systrar. Dom har inte haft det lätt på grund av mig. Men Jennifer, Nathalie, Nadja, Linnea och Alice! Jag ber om ursäkt för alla mina snesteg, alla mina misstag, alla slag ni fått ta, alla elaka ord/meningar jag gett er. FÖRLÅT!
Jag älskar er och kommer alltid att göra det!
Stor kram er syster Michelle
P&K Michilicious
Ja, vad ska man säga?
I natt hade jag sån fruktansvärd ångest och hemlängtan.. Men det är inte länge kvar nu innan jag sitter på tåget till Stockholm. Och det ska faktiskt bli riktigt skönt att komma hem.
Det läskiga är att jag inte vet varför jag har ångest, men jag orkar inte med det.. Jag gör verkligen inte det och jag vet inte vad jag ska göra för att få bort den. Kanske är det lite "semester" som krävs..
Nu har jag i alla fall massor med saker som måste göras innan och när jag är hemma.
Innan:
* Plocka ut de sista ur mitt gamla rum och städa det
* Kakla ett badrum
* Sköta skolan
* Försöka härda ut i min ångest
När jag är hemma:
* Åka till BUP Danderyd och hämta ut mina journaler
* Packa ner mitt rum i kartonger
* Packa inför Finlandsresan
* Släktträff i Finland
* Grönan
m.m.
Ja, usch säger jag bara! Egentligen är det mest roliga saker jag ska hinna med. Men ändå :P
Men jag vet inte vad jag ska säga om min ångest, jag vet inte varför den är på besök, hur länge den tänker stanna och dylikt. Jag hoppas bara på att han ska betala hyra när han är här.. Lite extra inkomst är ju nice..
Igår kväll spelade jag och grabbarna poker. Vem tror ni vann? JO!! Michelle the one and only! :)
Nej usch vad jag hoppas fram och tillbaka i vad jag skriver.. Men men, nu ska jag väl ta tag i mitt rum och sen väcka Lorenzo :)
PEACE Michilicious
