Michilicious

Jo. "För du är unik och perfekt på ditt egna vis."

Ja, men bara för att jag är unik och perfekt på mitt egna lilla vis så vill jag inte vara ett självdestruktivt monster som vill döda alla i min närhet så fort jag känner mig sviken! Känna att det inte finns en enda jävel på denna jord som bryr sig de minsta om mig, även om jag vet att jag har världens jävla kontaktnät som finns där och fångar upp mig när jag faller. Jag vill inte känna att det aldrig kommer lösa sig, att jag är värdelös och misslyckas med allt jag gör. Att allt jag tar i blir till skit. Det är inget jag vill! Och om det är så man ska känna för att vara unik och speciell, då är jag mer än gärna en normal jävla svensson som inte har de minsta problem med NÅGOT!

Folk klagar på mig för den jag är:

"Michelle, gör inte si, gör inte så.. Du kommer misslyckas. Du kommer bli en uteliggare om du fortsätter. Det är ingen som vill vara din vän om du fortsätter så. Du kan inte bete dig sådär om du ska passa in i samhället"

Men det är de jag inte får ihop. Hela tiden snackas det om att man ska vara unik. Är man unik så är man inte som någon annan. Och om alla är unika då är väl ingen unik egentligen? Om om ingen är unik, så finns det inte en enda person som är orginell och finns det ingen som är orginell så borde det ju heller inte finnas en person som det är fel på.. Eller tänker jag fel nu?

Men alla dessa jäääävla personer som klagar på mig, hur jag beter mig, hur jag är, hur jag klär mig, hur jag ser ut, ja vad fan de än gäller. Testa ta på er mina skor, kom in i min kropp, sätt er i min tankeverksamhet, gå igenom de jag har gått igenom.. Sen har ni all rätt att döma mig!

Ni kan titta på mig och tycka att jag är konstig, att jag har humörsvängningar och fan och hans moster. För jag är MYCKET väl medveten om att jag är speciell. Men man skulle väl satsa på att vara unik? Och dessutom vet inte ni som snackar ens 2% om mig och vem jag är. Ni har fått se mitt ytliga jag. Det som jag visar personer som endast är ytliga kontakter.. De som verkligen får komma in, de får se en annan sida av mig och där av förstå lite mer.

SÅÅÅ! Här kommer det intressanta i mitt inlägg.. Jag har fortsatt mitt forskande av vad det är för fel på mig. Och jag är faktiskt inne på samma spår som sist.. Och det är.... trumvirvel.

Två procent av befolkningen befinner sig i ett gränsland mellan lättare och svårare psykiska besvär. Det kallas borderline personlighetsstörning eller emotionell instabilitet.

Tillståndet är knepigt att förklara och behandla. Dubbelt så många kvinnor som män sägs ha borderline. Ungefär var tionde som drabbas dör i förtid, oftast genom självmord.

Både arv och miljö påverkar om du ska hamna i gränstillståndet. En inneboende ängslighet, impulsivitet eller känslomässig osäkerhet kan göra dig sårbar för negativa faktorer i din omgivning.

Om du dessutom växer upp i en otrygg eller hotfull miljö, kan borderlinestörningen utlösas.

Borderline är ingen sjukdom eller egenskap som man antingen har eller inte har. Gränsen mellan sjukt och friskt flyter. Personlighetsstörningen kan också förändras och försvinna med tiden.

Symptom:

• Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.

• Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.

• Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.

• Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.

• I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.

• I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.

• Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.

• Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.

• Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.