ibland blir det inte...

..riktigt som man tänkt sig. Igår var dagen D äntligen här. Vi skulle in till3förlossningen klockan 9.30 för en igångsättning. Men det blev inte riktigt så, för 9.22 var våran prinsessa redan ute! 
 
Det började med att jag hörde världens knäpp och kände den i underlivet på samma gång. Kände mig panik kissnödig och flög upp ur sängen (så gott det går när man är höggravid i vecka 39 i alla fall). Kände då hur det rann längs benet och min första tanke var "va fan!? Kissa r jag ner mig?" Gick till toan med korsade ben och väl inne på toan så såg jag ju att det inte var kiss som läckte utan något rosa/brunt vatten. Shit!! Vattnet hade gått. Gick på toan och sen väckte jag mannen som låg och sov och sa "ööh jag tror att vattnet har gått" fett skakis i rösten. Han vaknade till på en millisekund. Jag ringde förlossningen som tyckte att jag skulle försöka sova eftersom jag inte hade några värkar. 
 
Jag la mig i sängen och vid 2 började värkarna, vid 3 någon gång ringde jag förlossningen igen och sa att jag ville komma in och iom att der stod i min journal att de är tvugna att ta emot mig när jag ville så var vi välkomna. Vi packade det sista och åkte. 4.45 var vi inne på förlossningen. Vi fick ett rum, jag var öppen 3 cm. Jag fick veta att min fantastiska aurora barnmoeska skulle börja jobba vid 7 och hon skulle vara den ansvarige under vår förlossning. Kunde inte blivit bättre! 
 
Vid klockan 7 hade värkarna börjat ta i och jag bad om lustgas, jag var öppen 4 cm och hade ont! Strax innan nio var narkosläkaren in och gav mig ryggbedövning, tack och lov började den verka snabbt och värken försvann helt. Men istället började jag känna mig bajsnödig.. frågade undersköterskan (som just då var enda personen i rummet) om det var normal. Hon sa att jag skulle andas genom värken även fast jag förklarade att det kändes som att jag var tvungen att pressa. Hon gick ut och då kom nästa värk, jag var tvungen att krysta, tim ropade in pernilla. 9.15 började krystvärkarna och 9.22 kom våran lilla prinsessa ut. 47 cm lång och vägde 3300 g. Den vackraste lilla person jag någonsin sett <3
 
Hon är fortfarande namnlös, men förslagen är många. Så det återstår att se vad det blir för något. Men som sagt,  ibland blir det inte helt som man tänkt sig, men fantastiskt bra ändå! :) <3
 
Michilicious - Bara för att jag är jag


Skriv dina tankar och funderingar här:

Namn:
Kommer du ofta hit?

E-postadress: (publiceras ej)

Nummer?: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Att lämna en kommentar innan ni går :)
RSS 2.0