trött..

Jag är så trött.. Jag vet inte varför.. Jag är trött och sliten och vet inte vad jag ska göra. Det hjälper inte med att sova, då blir jag bara mer trött. Mina knän värker som aldrig förr. Armbågarna gör också mega ont..

Jag vet att man inte ska klaga, men just nu så går inte annat att göra, varje gång jag sitter så känns det som att någon hugger 40 knivar i knäna på mig, ligger jag ner känns det som att någon skulle vrida runt mitt ben tills benet lossnar vid knät och när jag står så känns det som att knäskålarna skulle hoppa ur led vid varje steg jag tar. Jag har suttit och hållt mig på knäna av smärta idag och mitt i alltihop så börjar det pulsera i knäna, en pus som känns jätte skum, den är liksom inte i samma puls som min vanliga puls.. Det där blev konstigt. Men ah, dom är inte lika.. Och det gör så oooont. Inget hjälper. Jag har smörjt dom med en salva från thailand som är för thaiboxare som gjort illa sina muskler, den brukar hjälpa men idag gör den inte det..

Äh nu har jag klagat färdigt.. Jag får tänka på att det alltid finns någon som har det värre.. Någonstans i min närhet finns det nog en tjej i min ålder som inte ens kan gå.. Så, jag har i alla fall tur att jag kan gå även om det gör så förbannat ont!!

Josse har just åkt här ifrån, jag har ätit middag och är i värsta matkoman, så nu är jag mer trött än vad jag var innan.. Jag skulle kunna lägga mig för natten nu.. Men det känns lite jobbigt.. :P Haha, jag kanske vaknar mitt i natten då och är jätte pigg och det orkar man ju inte med..

Men jag funderar seriöst på om jag skulle ta mig till husläkaren någon dag.. Nu har ju Dr. Björk gått i pension så nu slipper jag ju i alla fall honom :P


Aja, pöss

Jaså..

Det finns vissa saker med mig som jag själv tycker är ganska jobbigt.. Förutom mina svackor så är det så att jag har väldigt lätt för att bli besviken.. Och jag gillar inte att bli besviken, speciellt inte om det handlar om att något ska hända.. Eller att jag till exempel ska träffa någon.. För då börjar jag fundera på om det har med mig att göra.. Mig som person.. Jag vet att det inte är så.. Men känslan och tankarna kommer ändå. Jag åkte hem från Åland igår enbart för att träffa en kompis idag.. Nu kunde han inte slita sig från sitt jobb så det blev inte av.. Och då kommer tankar som "va fan, då hade jag ju kunnat stanna kvar på Åland.." och "Är det mig det beror på, vill han egentligen inte träffa mig men han säger att det beror på något annat?" Usch det är riktigt jobbigt.. :/ Och jag vet inte hur jag ska hanskas med dom känslorna.. Hade jag vetat det så hade det vart mycket lättare..

Sen finns det en sak till som är ganska jobbig med mig.. Och det är de att jag väldigt snabbt utvecklar känslor för människor.. Människor som betyder något, mäniskor som jag verkligen gillat ett tag men inte riktigt vågat berätta det.. Och sen får jag ett bakslag med en jävla fart och vad gör man då med känslorna?? Ja fy fan..

Snart kommer Josse hit och ska sova över.. Då ska vi ventilera lite med varandra och det blir nog jätte bra..

Nej, nu ska jag väl göra något tills hon kommer.. Känns bara så jävla konstigt att vara hemma fast man inte ska vara det.. Men men .. :P

Vilken skön vecka..

Jaha, nu har man vart på Åland i nästan en hel vecka.. Har hunnit med massor, fast ändå inte gjort så mycket..

Veckan började med att jag och Nadja åkte till Åland.. Vi kom dit, var på stugan.. Sen åkte Nadja hem, hon hade ont i magen.. Kanske lite hemlängtan :P

Sen på onsdagen kom Becca vi har vart till Knutnäs och fått för oss att vi skulle bara, vi dopade fötterna men sket i att hoppa i helt.. Vi har vart till min farmor och lånat film, vi åkte dit på moppe tog ungefär en 30 minuter.. Det gjorde sjukt ont i rumpan.. Jag har äntligen fått iväg min moppe till pappa, så nu börjar väl den fungera igen. Hoppas!! Men den skulle nog behöva in på service för att få riktig hjälp.. Den är 5 år och har aldrig vart in :O Inte bra!!

Men nu sitter man på båten, den har inte åkt än.. Den ska väl åka om ungefär 10 minuter.. Sen ska jag sitta på den i drygt 2 timmar, sen en buss i en timme, sen en buss till i en halv timme ungefär.. Sen ska jag gå från centrum. Hmm, inge vidare kul!! :P Hahaa

Nej men det var väl allt från mig för tillfället.. :)

Pöss

Tankar

Just nu är det massa tankar som snurrar runt i mitt huvud. Tankar om framtiden, tankar om rädsla, tankar om hur livet ska vara, tankar om hur mitt liv är..

Det finns så mycket som jag vill få gjort, så mycket jag vill lyckas med, så mycket jag vill orka göra. Jag har fruktansvärda höga krav på mig själv.. Dom måste jag sänka för att ens orka försöka. För om jag misslyckas växer ångesten. Ångesten av misslyckande, ångesten över vad andra ska tro, hur andra ska döma mig. En ångest jag inte orkar med.

Jag har fått bort min diagnos och det lättade, jag har fått det bekräftat, det jag vetat sen jag fick diagnosen.. Men ändå är det inte bra. Jag vet ju att jag inte är som andra, jag vet att jag inte klarar av vissa saker. Jag vet att jag inte kan allt, jag vet att det någon annan kan gå in och göra för 100% och ändå har energi kvar gör att jag går in för 150% och har 0 krafter kvar efter. Jag stressar upp mig för onödiga saker. Får ångest, ligger i sängen i 2 veckor innan jag ens orkar tänka vad jag vill med livet.

Men vad vill jag då med livet?

Ingen aning. Allvarligt talat.. Jag vill så mycket att jag inte ens vet vad jag kommer kunna eller orka genomföra.
Jag vill bli socialpedagog, ha föreläsningar om mitt liv och kunna hjälpa andra genom mina egna erfarenheter.
Jag vill jobba på behandlingshem med flickor som har samma beteende jag haft och till viss del fortfarande har.
Jag vill jobba med något kreativt där jag får visa mina talanger. Vilket är allt från att måla till att skriva böcker. Allt från att sticka till att klippa hår, göra smycken till att sjunga. Hälften av dessa saker kommer jag aldrig lyckas genomföra, för jag vågar inte. Jag är rädd för att misslyckas, rädd för ångesten som alla misslyckanden skapar..

Jag är personen som väljer att ligga i sängen med ångest. Jag gör det, det kan verka svagt gjort. Men jag är en sårbar konstnärssjäl.. Jag har talanger, fullföljer inget, misslyckas och får ångest.

När jag har ångest skulle jag kunna skriva en bok om jag hade kraften. När jag har ångest skulle jag kunna måla tavlor som representerar mitt liv, tavlor som ingen förstår men som blickar dras mot. Jag skulle kunna spela in en skiva. Men jag gör inget för jag är rädd att misslyckas och då få ännu mer ångest.

Jag är orädd i vanliga fall. Har aldrig dragit mig för att hamna i bråk med dom tuffaste killarna i skolan, är inte rädd för vad andra tycker om mitt utseende, skiter i vad andra tycker om det jag har på mig, kan åka in till stan och vandra runt ensam i kortkjol och linne, prata inför 100 pers jag aldrig sett förut. Det är inget som skrämmer mig. Men att misslyckas, det är något som skrämmer mig så fruktansvärt mycket..

Det finns en sak jag är rädd för.. Och det är kärlek.. Jag är rädd för kärleken för den sårar alltid.. Den första månaden är helt underbar, jag lever för personen jag är kär i och tillsammans med.. Men månaden efter börjar avundsjukan, känslan av att inte vara älskad. Känslan av att alla andra har sårat, så varför skulle inte den här killen också göra det. Känslan av att han förstår mig inte och jag vet inte hur jag ska förklara att det är fel på mig, och vad är det som är fel?

Jag vet inte vad jag har för fel, vet inte vad jag ska säga. Jag vet vad jag gör för fel, men att sen sätta ord på det? Kommer jag någonsin hitta någon som orkar med mig, som älskar mig för den jag är? Jag vet inte..

Min dröm är att få ett jobb, där jag lyckas, ett jobb där jag trivs, där det inte blir långtråkigt och där jag verkligen hör hemma.. Hitta en kille som jag älskar, som älskar mig, som förstår mig och kan hjälpa mig ner på jorden i mina toppar där allt overkligt ska bli sanning, en kille som får upp mig på jorden igen i mina djupaste dalar. Att bilda en familj och bli en bra mamma.. Men som det är idag är allt det overkligt.. Som det är idag kommer inget av det uppfyllas.. Och DET är min största rädsla..

Irritation och ångest..

Idag har det vart en jobbig dag.. Man har tillbaka blickar, ångest och blir irriterad..

Socialen ska hjälpa folk, men för mig har dom bara förstört och gjort att jag varje år kommer ha en växande irritation..

Idag är den dagen då jag skulle ha tagit studenten, dagen så min familj skulle få fira mig för att jag äntligen lyckats med något, något som jag verkligen tyckt om att göra. Så blev det inte, för att socielan bestämde att jag hösten 2008 skulle flytta till Åland och hoppa av skolan. För skolan "kan man ta igen".. Det gör mig så förbannad. Jag gick St Eriks gymnasium på frisör linjen. Jag gillade det sjukt mycket. Visst jag kom inte överens med dom flesta i klassen, men jag skötte mitt och fick det att funka. Jag älskade att gå till skolan. Jag åkte en timme på morgonen för att komma till skolan och en timme för att komma hem igen. Jag hade toppbetyg och allt flöt. Sen när det vart krig hemma mellan mig och min lillesyster så beslöt socialen att det besta jag kunde göra var att flytta till Åland. Jag var 17 år, skulle fylla 18. Men dom tänkte inte fixa något fosterhem åt mig för att jag snart var vuxen och skulle klara mig själv.

Det här är en ångest dag för mig, för jag vet att jag hade lyckats så jävla bra. Men socialen förhindrade mig från det. Visst, jag kan plugga upp alla ämnen, det kan jag. Men jag kommer aldrig slutföra det jag en gång startade. Hela nian pluggade jag som fan för att komma in på en linje som skulle passa mig och som jag skulle tycka var roligt. Det gjorde jag också. I åttan hade jag max 100 poäng. På vårterminen i nian hade jag 215 poäng. Under ettan i frisör linje hade jag MVG i alla ämnen utom samhällskunskapen där jag hade ett G.

Men det som stör mig mest av allt är att dom minsan inte kunde fixa ett fosterhem åt mig när jag var 17. Men sommaren 2009 när jag skulle fylla 19. Då gick det hur bra som helst att göra det. Varför vill dom förstöra för mig? När jag för en gångs skull lyckats med något i livet så ska jag inte få slutföra det.. Usch usch usch!!

HATA SOCIALEN!!
Att lämna en kommentar innan ni går :)
RSS 2.0