Michilicious

Idag stör jag mig faktiskt på två saker..

* Känslor
* Stämplar

Det är så jävla jobbigt med känslor, man skulle ju iof vara fett trist utan dem.. Men va fan är grejen.. Varför aldrig veta hur man vill ha det? Känns fett jävla ovärt!

Stämplar.. Ja ni vet något som folk säger om en som aldrig liksom tycks dö ut.. Va fan är grejen med de? Jag har haft så jävla många stämplar.. Allt från att vara en slampa till att vara den som misslyckas med allt, till att vara den där galna eller bråkstaken.. Och personer som man inte umgås med, men har vart i ens närhet när man kanske har vart en bråkstake eller så.. Dom kommer alltid se en som de.. För dom ser inte hur pass man förändras..

Vad är grejen med det liksom? Alla förändras.. Och alla förtjänar en andra chans.. Jag har vart ett helvete, jag har selat rövare och jag har vart riktigt förbannat förjävlig! Men jag har ändrats. Jag har mognat och tagit tag i mitt liv.. Men folk som har jobbat med mig eller gamla klasskompisar kommer förmodligen alltid ha kvar bilden av min galna sida.. Som egentligen inte var galen.. Det var bara ett utåtagerande för att jag inte har vetat hur faan jag ska göra med saker och ting..

Det var lättare att såra andra än att bli sårad själv.. Och det var så mycket lättare att smälla till någon istället för att försöka förstå hur den personen tänkte..

Det slutade i skolk och fel umgänge, där nästa stämplar kom.. Det var knakt och massa annat skit.. Visst, jag kan inte säga att jag inte har testat droger, för det har jag!! Att röka på var ett sätt att få känslorna att försvinna ur kroppen och låta det mesta vara bra för en kort period.. Men efter de så vart det så mycket värre. Det fördubblade ilskan, sorgen och ångesten..

Oron i kroppen växte och oron i sin tur gjorde så att jag blev så förbannat jävla rastlös..

Det kunde gå månader då jag bara låg i sängen, stirrade rakt upp och ner i taket.. Då jag knappt orkade kliva ur sängen för att käka, för att hålla mig fräsh.. Vad var meningen med det? Jag orkade ändå inte träffa någon.. Och träffade jag någon så var alkohol, impulsiva fanstyg eller destruktivt beteende med i bilden.. Det fanns liksom ingen rak bana för vart jag skulle ta vägen. Bara en enda stor jävla cirkel..

Jag kunde vandra runt i cirkeln, länge.. I mörker.. utan att veta vart jag var på väg.. Det fanns ingen väg, jag bara gick, vilsen och förstörd..

Jag kommer ha stämplar för livet pga det jag gjort.. Men frågan är hur mycket jag egentligen bryr mig om dom? Jag bryr mig ju tydligen eftersom att jag ens orkar lägga energi på de.. Så länge det finns en känsla med i bilden så är det något man bryr sig om de.. Men det som har hänt är en sån jävla erfarenhet, något jag kommer ha nytta av i framtiden. Och det är ju som man säger..

Det man inte dör av.. Gör en starkare!

P&K Michilicious