"Jag förstår hur du känner"
Det finns en mening som jag verkligen stör mig på. Och det är precis just den meningen som står i rubriken. "jag förstår hur du känner." Jaså det gör du? Mhmm, vad bra!
Det spelar ingen roll hur stor vilja man har till att förstå. För har man inte genom gått liknande saker så kommer man inte förstå, inte ens då. För alla personer är olika och det som är jobbigt för mig är kanske en piss i nilen för någon annan.
Jag HATAR att vara ensam, jag tycker att det är skit jobbigt. Jag vet inte varför egentligen, för jag är en jävligt självständig person. Men jag vill kunna välja ifall jag ska vara ensam eller inte. Och att bo på ett ställe, där du bor i en egen lägenhet, utan några som helst vänner, familj eller knappt någon bekant. Ja då isolerar man sig ganska snabbt.
Jag vet egentligen inte hur jag tänkte när jag flyttade hit. Kanske var det mitt undermedvetna som tyckte att det var på tiden för mig att lära mig att vara ensam för att det sedan kommer göra mig starkare? Ja, kanske. Det är mycket möjligt. För om jag faktikt tänker på hur det har vart sen jag flytta hit, så har jag inte haft någon grov ångest. Jag har förvisso haft ångest, men den har varit ganska lätt och jag har tagit mig igenom den själv.
Så på ett sätt kanske det var mitt livs största misstag att jag flytta hit. På ett annat så kanske det var de bästa. För jag är tvungen att klara mig själv.
Men nu gled jag i från ämnet.. Vet egentligen inte ens vad jag ville ha ut av de här. Men som sagt. Jag verkligen hatar den meningen. Och tänk en extra gång innan du/ni använder den. För ibland sårar den faktiskt mer än vad den hjälper. Ibland vill man inte ha någon som kläcker ur sig de som låter bäst för stunden. Ibland vill man bara ha någon som sitter där, håller sin käft och lyssnar.
Och det kanske verkar som att jag har ångest nu i och med att jag skrev de här inlägger och så är inte fallet. Jag är faktiskt skit glad :) Men, kom bara och tänka på de.
Aja, god natt alla
Peace Michilicious
Jag ska inte säga något, för givetvis har jag använt den själv. Men precis i samma veva man har sagt det så tänker jag om, "förstår jag verkligen hur den här personen känner?" För det kan jag aldrig riktigt göra. Inte så länge jag inte kan ta mig in i personen huvud och faktiskt se/känna de den tänker/känner.
Det spelar ingen roll hur stor vilja man har till att förstå. För har man inte genom gått liknande saker så kommer man inte förstå, inte ens då. För alla personer är olika och det som är jobbigt för mig är kanske en piss i nilen för någon annan.
Jag HATAR att vara ensam, jag tycker att det är skit jobbigt. Jag vet inte varför egentligen, för jag är en jävligt självständig person. Men jag vill kunna välja ifall jag ska vara ensam eller inte. Och att bo på ett ställe, där du bor i en egen lägenhet, utan några som helst vänner, familj eller knappt någon bekant. Ja då isolerar man sig ganska snabbt.
Jag vet egentligen inte hur jag tänkte när jag flyttade hit. Kanske var det mitt undermedvetna som tyckte att det var på tiden för mig att lära mig att vara ensam för att det sedan kommer göra mig starkare? Ja, kanske. Det är mycket möjligt. För om jag faktikt tänker på hur det har vart sen jag flytta hit, så har jag inte haft någon grov ångest. Jag har förvisso haft ångest, men den har varit ganska lätt och jag har tagit mig igenom den själv.
Kanske har jag lyckats med de för att jag inte har någon att vända mig till. Det finns ingen här som kan fånga mig om jag skulle falla. Och den någon är ju givetvis min mamma<3, men jag är själv i det. Jag är TVUNGEN att klara det. För jag är inte redo att dö. Jag vill inte ens dö. Jag har inga sådana tankar längre. Det var riktigt länge sen jag ens fundera på hur jag skulle kunna dö.
Så på ett sätt kanske det var mitt livs största misstag att jag flytta hit. På ett annat så kanske det var de bästa. För jag är tvungen att klara mig själv.
Men nu gled jag i från ämnet.. Vet egentligen inte ens vad jag ville ha ut av de här. Men som sagt. Jag verkligen hatar den meningen. Och tänk en extra gång innan du/ni använder den. För ibland sårar den faktiskt mer än vad den hjälper. Ibland vill man inte ha någon som kläcker ur sig de som låter bäst för stunden. Ibland vill man bara ha någon som sitter där, håller sin käft och lyssnar.
Och det kanske verkar som att jag har ångest nu i och med att jag skrev de här inlägger och så är inte fallet. Jag är faktiskt skit glad :) Men, kom bara och tänka på de.
Aja, god natt alla
Peace Michilicious
Detta kallas kärlek!
Jag har som sagt va alltid varit rebellisk i mitt liv, skitit i vad alla sagt att jag ska göra och dylikt. Men det finns vissa saker min mamma lärt mig som jag faktiskt ALLTID har lyssnat på.. Och det är att man ALDRIG kan ha för många skor och väskor. Jag har aldrig varit någon väsktjej. Jag ser de mer som en nödvändig grej än en accessoar, kanske för att jag typ aldrig behöver använda t.ex. en handväska då jag alltid har mina hood-tröjor på mig och därav alltid har fickor att lägga de saker jag behöver ha med mig, som t.ex. plånbok, mobil och cigg. Sen händer det givetvist att jag har en "tjejig" dag och klär mig i något där det är snyggare med en handväska och då har jag ju mina fina väskor som jag köpte i Italien.
Men det jag skulle komma till är att jag ALLTID har vart en sko-tjej. Jag ÄLSKAR skor, i alla former. Kanske mest klackskor, men jag använder de sällan då jag själv anser att jag är för lång för att gå runt i klackskor hela tiden. Och sen att de inte alltid passar min stil. Men jag har MASSOR med skor och MASSOR med klackskor. Och nu har jag blivit insnöad på ett skomärke som heter Iron Fist.
De är inte de vanliga skorna, som är "propra", utan de flesta har faktiskt ganska groteska och speciella mönster. Jag äger i dagens läge endast 2 par. Och med den inkomsten jag har så har jag liksom inte råd med att köpa så många sådana par även om jag skulle vilja ha de flesta.
Men här är i alla fall bild på de två paren jag har:
Dessa var de första paret jag köpte, de finns inte längre att få tag på om man inte köper de begagnat, då detta märke endast gör ett visst antal av varje motiv/sko. Dessa gick på 799:-
Dessa var de andra paret jag köpte och det är samma sak här, de här skorna finns inte heller längre att få tag på om man inte köper begagnat, kanske om man specialbeställer iof. Det vet jag ingenting om. Men i alla fall. Dessa gick också på 799:-
Och här mina kära vänner, här kommer skorna jag vill ha. Jag lägger upp dem i miniatyrbilder. Men det borde väl bara vara att klicka på bilden så blir den lite större.
Ja, som ni ser. Det är ganska speciella. Men jag är SÅÅÅÅÅ förälskad i de här märket. Och ja, det är äkta kärlek! Men priset på dessa skor eller märket överlag (gällande klackskorna) så ligger mellan 649 - 1000+. Det negativa med dem är att de är ganska smala i fram och storlekarna kan variera lite. Jag har en storlek större i mina 2 par än vad jag brukar använda just för att de flesta omdömmena om dem så har de stått "de är små i storleken". Men efter att ha andvänt dem en gång så töjde dom sig lite och nu glappar dom istället. Så ett tips om ni tänker köpa ett par. Ta er rätta storlek och gå in dom någon dag innan ni ska använda dem. Och är det så att dom faktiskt är för små, så lämna tillbaka dem.
De går att köpa på BRANDOS och HEPPO, säkert andra ställen också. Men jag gillar dessa två. Och BRANDOS har större utbud på just de här märket, som alltså är IRON FIST!
P&K Michilicious
Men det jag skulle komma till är att jag ALLTID har vart en sko-tjej. Jag ÄLSKAR skor, i alla former. Kanske mest klackskor, men jag använder de sällan då jag själv anser att jag är för lång för att gå runt i klackskor hela tiden. Och sen att de inte alltid passar min stil. Men jag har MASSOR med skor och MASSOR med klackskor. Och nu har jag blivit insnöad på ett skomärke som heter Iron Fist.
De är inte de vanliga skorna, som är "propra", utan de flesta har faktiskt ganska groteska och speciella mönster. Jag äger i dagens läge endast 2 par. Och med den inkomsten jag har så har jag liksom inte råd med att köpa så många sådana par även om jag skulle vilja ha de flesta.
Men här är i alla fall bild på de två paren jag har:
Dessa var de första paret jag köpte, de finns inte längre att få tag på om man inte köper de begagnat, då detta märke endast gör ett visst antal av varje motiv/sko. Dessa gick på 799:-
Dessa var de andra paret jag köpte och det är samma sak här, de här skorna finns inte heller längre att få tag på om man inte köper begagnat, kanske om man specialbeställer iof. Det vet jag ingenting om. Men i alla fall. Dessa gick också på 799:-
Och här mina kära vänner, här kommer skorna jag vill ha. Jag lägger upp dem i miniatyrbilder. Men det borde väl bara vara att klicka på bilden så blir den lite större.
Ja, som ni ser. Det är ganska speciella. Men jag är SÅÅÅÅÅ förälskad i de här märket. Och ja, det är äkta kärlek! Men priset på dessa skor eller märket överlag (gällande klackskorna) så ligger mellan 649 - 1000+. Det negativa med dem är att de är ganska smala i fram och storlekarna kan variera lite. Jag har en storlek större i mina 2 par än vad jag brukar använda just för att de flesta omdömmena om dem så har de stått "de är små i storleken". Men efter att ha andvänt dem en gång så töjde dom sig lite och nu glappar dom istället. Så ett tips om ni tänker köpa ett par. Ta er rätta storlek och gå in dom någon dag innan ni ska använda dem. Och är det så att dom faktiskt är för små, så lämna tillbaka dem.
De går att köpa på BRANDOS och HEPPO, säkert andra ställen också. Men jag gillar dessa två. Och BRANDOS har större utbud på just de här märket, som alltså är IRON FIST!
P&K Michilicious
Killar kallas kungar medans tjejerna är slampor..
Idag har jag och en kompis diskuterat fenomenet sex och personers syn på de. Och att det är en sak som på många sätt ALDRIG kommer att bli jämställt. Om det inte är ett homosexuellt par, då det endast är snippor eller snoppar inblandat. Men de samtalet fick mig att tänka på den största diskrimineringen av de alla..
En kille som har haft sex med över 20 tjejer, han är kung. Han är så cool och så ball för att han har fått si och så många i säng eller vart fan han nu har valt att ta dem. Och det skryter han gärna om, för som sagt va, han är så förbannat cool.
En tjej som har haft sex med över 20 killar, hon är en slampa, en hora, ett vider, ett äckel. Hon ska vara tyst om de. Inte nämna något till någon, knappt hennes vänner, inte ens till vissa av hennes tjej kompisar för att det är så förbannat FULT att en tjej har haft sex med så många.
Men jag förstår verkligen inte. Vad får killarna att tro att vi tjejer tänker annorlunda? Att en kille inte vill ha en tjej som har låtit si och så många killar doppa i henne, ja det är ingen nyhet. Men VEM har sagt att tjejer vill ha en kille som har doppat din snopp i si och så många tjejer? Alltså, ni är väl minst lika slampiga ni i så fall. Eller har jag fel?
Samtidigt så finns det killar som säger "jag vill inte ha en tjej som har haft med fler är.." sen mitt i alltihop vill de ha en tjej med erfarenhet. JAHAA! Men vad bra! För en tjej som har haft sex med en kille, två killar eller ja kanske till och med tre killar. Hon har ju så fruktansvärt stor erfarenhet av sex.. Det är ju typ som att säga att en tre åring har stor livserfarenhet! :S
Jag har vart en tonårs-slampa. Det är inget jag kan eller tänker förneka. Och jag skiter i vad andra tänker och tycker. Jag har haft sex med många pga olika anledningar. Men det gör mig inte mer äcklig än en tjej som haft sex med 2 killar. Eller en kille som haft sex 40 brudar..
Så SLUTA dömma! Det är ju knappast så att ni är guds bästa barn på alla sätt och vis heller. Man är ung en gång. Vi lever på 2000-talet och de är väldigt många som förlorar oskulden redan som 12-13 åringar, just för att det är så förbannat viktigt i den åldern att följa grupptrycket. Och även om de flesta ljuger i den åldern om att de har haft sex, så finns de faktiskt de som faller för just grupptrycket!
Och sen finns det då barn/ungdomar som mig. Som inte vet VEM dom är eller VAD dom vill med livet. De förlorar oskulden och tänker "aaah! Det är så här jag får uppmärksamhet". Jag var ett riktigt "problem-barn/tonåring" och jag "slampa" runt.
Men, det är INTE okej att döma en person efter hur många de haft sex med. För det kan faktiskt finnas orsaker till det. Dåligt självförtroende, dålig självkänsla, olika psykiska problem, uppväxt, ja de kan vara precis vad som helst!
SÅÅ! Om en tjej är en slampa för att hon har legat med fler än 10 killar, ja då är ta mig faan en kille de också!
PEACE Michilicious
En kille som har haft sex med över 20 tjejer, han är kung. Han är så cool och så ball för att han har fått si och så många i säng eller vart fan han nu har valt att ta dem. Och det skryter han gärna om, för som sagt va, han är så förbannat cool.
En tjej som har haft sex med över 20 killar, hon är en slampa, en hora, ett vider, ett äckel. Hon ska vara tyst om de. Inte nämna något till någon, knappt hennes vänner, inte ens till vissa av hennes tjej kompisar för att det är så förbannat FULT att en tjej har haft sex med så många.
Men jag förstår verkligen inte. Vad får killarna att tro att vi tjejer tänker annorlunda? Att en kille inte vill ha en tjej som har låtit si och så många killar doppa i henne, ja det är ingen nyhet. Men VEM har sagt att tjejer vill ha en kille som har doppat din snopp i si och så många tjejer? Alltså, ni är väl minst lika slampiga ni i så fall. Eller har jag fel?
Samtidigt så finns det killar som säger "jag vill inte ha en tjej som har haft med fler är.." sen mitt i alltihop vill de ha en tjej med erfarenhet. JAHAA! Men vad bra! För en tjej som har haft sex med en kille, två killar eller ja kanske till och med tre killar. Hon har ju så fruktansvärt stor erfarenhet av sex.. Det är ju typ som att säga att en tre åring har stor livserfarenhet! :S
Jag har vart en tonårs-slampa. Det är inget jag kan eller tänker förneka. Och jag skiter i vad andra tänker och tycker. Jag har haft sex med många pga olika anledningar. Men det gör mig inte mer äcklig än en tjej som haft sex med 2 killar. Eller en kille som haft sex 40 brudar..
Så SLUTA dömma! Det är ju knappast så att ni är guds bästa barn på alla sätt och vis heller. Man är ung en gång. Vi lever på 2000-talet och de är väldigt många som förlorar oskulden redan som 12-13 åringar, just för att det är så förbannat viktigt i den åldern att följa grupptrycket. Och även om de flesta ljuger i den åldern om att de har haft sex, så finns de faktiskt de som faller för just grupptrycket!
Och sen finns det då barn/ungdomar som mig. Som inte vet VEM dom är eller VAD dom vill med livet. De förlorar oskulden och tänker "aaah! Det är så här jag får uppmärksamhet". Jag var ett riktigt "problem-barn/tonåring" och jag "slampa" runt.
Men, det är INTE okej att döma en person efter hur många de haft sex med. För det kan faktiskt finnas orsaker till det. Dåligt självförtroende, dålig självkänsla, olika psykiska problem, uppväxt, ja de kan vara precis vad som helst!
SÅÅ! Om en tjej är en slampa för att hon har legat med fler än 10 killar, ja då är ta mig faan en kille de också!
PEACE Michilicious
Man måste ha en rubrik!
Ja, som sagt är inte jag världens bästa på att blogga just nu. Jag har massor jag skulle kunna skriva om, men när något väl har hänt och de sen är över typ så tänker jag inte på att skriva om de.
Men just nu är livet ganska lugnt. Jag tar de mesta med ro även om jag tycker att det är förjävligt emellan åt att vara ensam. Men jag klarar det ganska bra. Men det är en jävligt stor omställning att bo med drygt 40 andra för att sen bo helt ensam och vara typ helt ensam hela tiden.
Men jag har ju sagt upp lägenheten, för jag kommer inte kunna bo kvar här. Inga jobb möjligheter, ensamt och utan vänner och familj. Det var verkligen tuffare än jag trodde. Men jag har i alla fall bevisat för mig själv att jag faktiskt är så pass stark att jag kan och klarar av att bo ensam. Så vart jag än väljer att flytta efter de här så vet jag att det kommer gå bra. Och jag måste erkänna att jag inte sa upp lägenheten endast för att det är dåligt med jobbmöjligheter eller ensamt. Det är en annan del som spelar roll också. Och det är min hyresvärd.
Ska jag bo någonstans så vill jag ju gärna göra det till mitt egna även om de är en lägenhet jag hyr i andra hand, vilket jag inte får göra här. Och det är väl de som har tärt mest på mig, det och ensamheten.
Men nu har jag kanske ett jobb på g, det är inte säkert att jag får de och det är inte ett "långvarigt" jobb. Endast några månader. Men det är fortfarande ett jobb även om det inte är inom de jag är utbildad till. Men det får jag väl ta tag i sen, antingen om jag får de här jobbet så får jag söka jobb inom min utbildning sen eller om jag inte får jobbet jag sökt så är det bara ta tag i att ringa till olika firmor och kolla ifall de är intresserade av en lärling.
Jag och Lorenzo klarar än så länge vårat distans förhållande väldigt bra. Vi pratar mycket på msn och även i telefon rätt ofta. Och vi har träffats varje vecka. Så än så länge funkar det bra och jag börjar faktiskt tro att vi kommer klara det enda fram till dagen vi bestämmer oss för att flytta ihop. Och då kommer vi ju givetvis klara av att bo ihop, det har vi ju liksom redan gjort, så det är jag väldigt säker på att vi klarar.
Och nu är vi ju inne i mars månad = syskon födelsedagar. Igår fyllde min äldre syster 24 år och imorgon fyller min minsta syster 4. Så det är ju roligt, även om jag har haft möjlighet att fira någon av dem än.
Men som sagt, mitt liv flyter på, jag lever och mår bra. Även om det är lite som en berg och dalbana med toppar och dalar. Jag klarar mig och det ska jag fortsätta med.
P&K Michilicious
Men just nu är livet ganska lugnt. Jag tar de mesta med ro även om jag tycker att det är förjävligt emellan åt att vara ensam. Men jag klarar det ganska bra. Men det är en jävligt stor omställning att bo med drygt 40 andra för att sen bo helt ensam och vara typ helt ensam hela tiden.
Men jag har ju sagt upp lägenheten, för jag kommer inte kunna bo kvar här. Inga jobb möjligheter, ensamt och utan vänner och familj. Det var verkligen tuffare än jag trodde. Men jag har i alla fall bevisat för mig själv att jag faktiskt är så pass stark att jag kan och klarar av att bo ensam. Så vart jag än väljer att flytta efter de här så vet jag att det kommer gå bra. Och jag måste erkänna att jag inte sa upp lägenheten endast för att det är dåligt med jobbmöjligheter eller ensamt. Det är en annan del som spelar roll också. Och det är min hyresvärd.
Ska jag bo någonstans så vill jag ju gärna göra det till mitt egna även om de är en lägenhet jag hyr i andra hand, vilket jag inte får göra här. Och det är väl de som har tärt mest på mig, det och ensamheten.
Men nu har jag kanske ett jobb på g, det är inte säkert att jag får de och det är inte ett "långvarigt" jobb. Endast några månader. Men det är fortfarande ett jobb även om det inte är inom de jag är utbildad till. Men det får jag väl ta tag i sen, antingen om jag får de här jobbet så får jag söka jobb inom min utbildning sen eller om jag inte får jobbet jag sökt så är det bara ta tag i att ringa till olika firmor och kolla ifall de är intresserade av en lärling.
Jag och Lorenzo klarar än så länge vårat distans förhållande väldigt bra. Vi pratar mycket på msn och även i telefon rätt ofta. Och vi har träffats varje vecka. Så än så länge funkar det bra och jag börjar faktiskt tro att vi kommer klara det enda fram till dagen vi bestämmer oss för att flytta ihop. Och då kommer vi ju givetvis klara av att bo ihop, det har vi ju liksom redan gjort, så det är jag väldigt säker på att vi klarar.
Och nu är vi ju inne i mars månad = syskon födelsedagar. Igår fyllde min äldre syster 24 år och imorgon fyller min minsta syster 4. Så det är ju roligt, även om jag har haft möjlighet att fira någon av dem än.
Men som sagt, mitt liv flyter på, jag lever och mår bra. Även om det är lite som en berg och dalbana med toppar och dalar. Jag klarar mig och det ska jag fortsätta med.
P&K Michilicious
Dagen allmänbildning
1. Varför blir händer och fötter skrynkliga när man badar?
Svar: Därför att övre hudlagret suger åt sig vatten och sväller medans det undre inte gör det, därför blir det väck.
2. Vart går gränsen för grovt rattfylleri?
Svar: 1,0 promille
3. Hur många år tar det för en normalstor julgran att växa till sig?
Svar: 7-12 år
4. Vad för slags fetisch är altocalcifilia?
Svar: En fetisch för höga klackar eller högklackade skor
5. Om jorden slutar snurra, hur påverkar detta din kroppsvikt?
Svar: Du skulle väga mer eftersom rotationen ger en kraft som är motriktad tyngdkraften. Vid ekvatorn skulle du väga mest, ca. 0,3% mer
6. Vad består mäsk av?
Svar: Socker, jäst och vatten
7. Hur många snusdosor behöver man stapla för att de ska nå upp till månen?
Svar: En snusdosa är ungefär 2 cm hög och till månen från jorden är medelavståndet 384 400 km. Det innebär att det skulle krävas 19 220 000 000 (19,22 miljarder) staplade snusdosor för att nå till månen
8. Vad är definitionen på massmördare?
Svar: En massmördare är en person som har tagit livet av fler än 3 människor vid ett och samma tillfälle = massmord
9. Vilket är den vanligaste självmordsmetoden i Sverige?
Svar: Intag av sömnmedel. Hängning eller kvävning kommer på andra plats
10. Om du får en rak räka på din tallrik, vad betyder det?
Svar: Att den var död innan den kokades
Ja, det var min lilla allmänbildning för idag. Hoppas ni har lärt er något nytt xD
P&K Michilicious
Svar: Därför att övre hudlagret suger åt sig vatten och sväller medans det undre inte gör det, därför blir det väck.
2. Vart går gränsen för grovt rattfylleri?
Svar: 1,0 promille
3. Hur många år tar det för en normalstor julgran att växa till sig?
Svar: 7-12 år
4. Vad för slags fetisch är altocalcifilia?
Svar: En fetisch för höga klackar eller högklackade skor
5. Om jorden slutar snurra, hur påverkar detta din kroppsvikt?
Svar: Du skulle väga mer eftersom rotationen ger en kraft som är motriktad tyngdkraften. Vid ekvatorn skulle du väga mest, ca. 0,3% mer
6. Vad består mäsk av?
Svar: Socker, jäst och vatten
7. Hur många snusdosor behöver man stapla för att de ska nå upp till månen?
Svar: En snusdosa är ungefär 2 cm hög och till månen från jorden är medelavståndet 384 400 km. Det innebär att det skulle krävas 19 220 000 000 (19,22 miljarder) staplade snusdosor för att nå till månen
8. Vad är definitionen på massmördare?
Svar: En massmördare är en person som har tagit livet av fler än 3 människor vid ett och samma tillfälle = massmord
9. Vilket är den vanligaste självmordsmetoden i Sverige?
Svar: Intag av sömnmedel. Hängning eller kvävning kommer på andra plats
10. Om du får en rak räka på din tallrik, vad betyder det?
Svar: Att den var död innan den kokades
Ja, det var min lilla allmänbildning för idag. Hoppas ni har lärt er något nytt xD
P&K Michilicious
När ensamheten dyker upp..
.. Så klappar ångesten en på axeln.
Ikväll är första gången på VÄLDIGT länge som jag ska sova utan min man, Lorenzo.
Ikväll var första gången någonsin som vi sa hejdå, utan att egentligen veta när vi ses igen.
Ikväll är första gången jag går och lägger mig för att vakna upp till ensamheten och åter ännu mera ensamhet.
Ångesten som smyger sig sakta, försiktigt men ändå så fruktansvärt snabbt och frustrerande över min kropp, dämpar ljuset i kroppen, får alla ljusa sken att börja lysa med sin frånvaro.
Ångesten som kommer när man verkligen inte behöver den, när man egentligen behöver få må bra, när allt annat känns som om det har legat på havsbotten i flera år för att förmultna och bli till ingenting alls.
Nej, mina kära vänner. Jag har ångest men riktigt så mörkt är det inte, även om det känns så just nu. Lorenzo flyttade idag ner till Värnamo på heltid, där han har sina vänner och sin familj och här sitter jag i min lägenhet, drygt 40 mil från hela min familj och mina närmsta vänner. Visst har jag hunnit skaffa mig några få här nere, men flera av dem flyttar snart här ifrån igen. Och just nu känner jag mig fruktansvärt ensam. Även om det bara har gått någon timme sen Lorenzo åkte.
För att vara helt ärlig så visste jag att det skulle bli så här, så jag har faktiskt sagt upp lägenheten, kalla mig svag, eller vad som helst, men just nu behöver jag faktiskt ha personer runt mig som finns där och fångar upp mig i de svåraste situationerna. För visst, ångesten är kanske inte så jobbig just nu. Men då har det även bara gått någon timme. Men vem vet hur den ser ut imorgon, eller dagen efter det..
Men, som vanligt så är min hyresvärd speciell. Så jag gjorde ju en skriftlig uppsägning på lägenheten och hon total dissade den, har inte svarat. Och då messade jag och frågade att hon verkligen har fått den och så, vilket jag vet att hon har. Men det dissade hon också. Så hon får väl göra det då, jag har i alla fall sagt upp lägenheten och flyttar ut i slutet av maj eftersom det är 3 månaders uppsägningstid. Sen får väl hon göra vad hon vill. :)
Men men, nu ska jag försöka sysselsätta mig med saker som får mig att må bra, så att jag inte gräver ner mig i ångesten allt för mycket.
Men Lorenzo om du läser det här ska du veta att jag älskar dig mer än vad du någonsin kommer förstå. Du får mitt hjärta att slå volter, du gör mig till världens lyckligaste människa. Mitt hjärta slår för dig!
Och till mamma och co, jag älskar er och saknar er så jävla mycket! (ursäkta språket)
Josse, min bästaste vän. Det gör ont i mig att vi inte hörs så ofta. Men jag vet ändå att så fort vi ses är det som att vi just hade träffats. Och det gillar jag verkligen, vi blir aldrig främligar och du är verkligen min bästaste vän! Josse von beaverflyff <3
Men men, nu blir det väl film eller något.
PEACE Michilicious
Ikväll är första gången på VÄLDIGT länge som jag ska sova utan min man, Lorenzo.
Ikväll var första gången någonsin som vi sa hejdå, utan att egentligen veta när vi ses igen.
Ikväll är första gången jag går och lägger mig för att vakna upp till ensamheten och åter ännu mera ensamhet.
Ångesten som smyger sig sakta, försiktigt men ändå så fruktansvärt snabbt och frustrerande över min kropp, dämpar ljuset i kroppen, får alla ljusa sken att börja lysa med sin frånvaro.
Ångesten som kommer när man verkligen inte behöver den, när man egentligen behöver få må bra, när allt annat känns som om det har legat på havsbotten i flera år för att förmultna och bli till ingenting alls.
Nej, mina kära vänner. Jag har ångest men riktigt så mörkt är det inte, även om det känns så just nu. Lorenzo flyttade idag ner till Värnamo på heltid, där han har sina vänner och sin familj och här sitter jag i min lägenhet, drygt 40 mil från hela min familj och mina närmsta vänner. Visst har jag hunnit skaffa mig några få här nere, men flera av dem flyttar snart här ifrån igen. Och just nu känner jag mig fruktansvärt ensam. Även om det bara har gått någon timme sen Lorenzo åkte.
För att vara helt ärlig så visste jag att det skulle bli så här, så jag har faktiskt sagt upp lägenheten, kalla mig svag, eller vad som helst, men just nu behöver jag faktiskt ha personer runt mig som finns där och fångar upp mig i de svåraste situationerna. För visst, ångesten är kanske inte så jobbig just nu. Men då har det även bara gått någon timme. Men vem vet hur den ser ut imorgon, eller dagen efter det..
Men, som vanligt så är min hyresvärd speciell. Så jag gjorde ju en skriftlig uppsägning på lägenheten och hon total dissade den, har inte svarat. Och då messade jag och frågade att hon verkligen har fått den och så, vilket jag vet att hon har. Men det dissade hon också. Så hon får väl göra det då, jag har i alla fall sagt upp lägenheten och flyttar ut i slutet av maj eftersom det är 3 månaders uppsägningstid. Sen får väl hon göra vad hon vill. :)
Men men, nu ska jag försöka sysselsätta mig med saker som får mig att må bra, så att jag inte gräver ner mig i ångesten allt för mycket.
Men Lorenzo om du läser det här ska du veta att jag älskar dig mer än vad du någonsin kommer förstå. Du får mitt hjärta att slå volter, du gör mig till världens lyckligaste människa. Mitt hjärta slår för dig!
Och till mamma och co, jag älskar er och saknar er så jävla mycket! (ursäkta språket)
Josse, min bästaste vän. Det gör ont i mig att vi inte hörs så ofta. Men jag vet ändå att så fort vi ses är det som att vi just hade träffats. Och det gillar jag verkligen, vi blir aldrig främligar och du är verkligen min bästaste vän! Josse von beaverflyff <3
Men men, nu blir det väl film eller något.
PEACE Michilicious
