Michilicious

I mitt förra inlägg var det någon som hade tagit illa vid sig. Tror jag. Eller i alla fall reagerat på det jag skrev. För enligt personen, som var för feg för att säga vem den var, kallade mig "största mytomanen".. Intressant. Alltså måste det ju vara någon jag känner, eller hur? :) Egentligen bryr jag mig inte speciellt mycket, för jag vet ju själv att de inte stämmer. Men som dom flesta av vet (i alla fall dom som känner mig) att jag tar illa vid mig ändå. Alltså svårt att förklara, jag vet att det inte är sant. Men jag blir ändå irriterad liksom. Men jag borde absolut inte lägga någon som helst energi på det.. Hmm men det personen tydligen hade reagerat på var att jag kallade personen som jag inte ens nämt vid namn för mytoman.. Så kanske är det han som tycker att jag är mytoman? Är det han så får han väl tro vad han vill, jag har inte ljugit om något till honom. Haha dessutom har jag inte nämt personen vid namn så varför reagera så hårt över att jag kallade honom mytoman.. Och hur kan den här fega personen som kommenterade inte säga vem den var? Väldigt intressant om ni frågar mig :)

Hur som helst så har jag ändrat inställningarna i min blogg. Så nu kommer jag få läsa alla kommentarer innan dom hamnar på bloggen, så elaka kommentarer tar jag bort med en gång.

Jag är faktiskt ganska irriterad just nu.. För jag hade gjort iordning ett varmt och skönt bad och skulle precis hoppa i när jag såg att jag hade fått en ny kommentar.. Så jag läste den och blev irriterad över att den fega idioten inte vågade säga vem han var.. Så jag blev så frustrerad där i badet att jag klev ur det efter 10 minuter för att gå och blogga. RIKTIGT irriterande!!

Nej usch jag är faktiskt less på det här, det är så jävla mycket skitsnack.. Spelar liksom ingen roll vad man gör så är de alltid någon som snackar.. Jag hoppas verkligen att jag kommer in i skolan där i Skövde så man får komma bort lite. Nog för att de förmodligen finns idioter där med. Men kan ändå vara skönt! Komma bort från alla idioter här i sthlm.. Hmm..

Aja, nu ska jag väl glo på någon film och sen sova.. Idag pratade jag med "no name guy" igen.. Kan ju inte låta bli att le när jag snackar med honom. Haha han är så jävla rolig :)

Men aah.
P&K Michilicious

Ibland känner jag mig så dum, så lättlurad. Utnyttjad, sviken och besviken. Men kanske var det där har jag skrev om för några inlägg sen. Att välja fel väg. Att välja fel personer. Att lita lite för lätt på personer, ge personer en chans. Och ändå en chans till efter det?

Jag är kär, kanske har det gått för snabbt för mig med känslorna. Kanske är jag inte kär, kanske är jag bara intresserad.. Men jag är intresserad, eller kär eller förälskad i en person som absolut inte vill något med mig. Eller han säger att han vill. Men han har fortfarande känslor för en han höll på med innan mig. Jag känner mig knäckt, jag känner mig lurad och sviken. Jag är besviken.

Än en gång har jag låtit mig sväva in i molnen, molnen där allt ska vara fint. Har inbillat mig att det är fint. Men är det verkligen fint? Eller är det bara ett hav av drömmar? Tankar om hur det kunde bli. Förhoppningarna som byggdes upp pågrund av vad han sa men sen knäcktes lika lätt som att bryta av en blomma. Att dra av ett grässtrå. Lika lätt som att bilda en tår som sakta, sakta rullar ner för ens kind.

Kanske är jag dum, kanske är jag bara lättlurad.. Men än en gång har de hänt en sak som tog jävligt hårt på mig. Han sa att han hade löst de, att han gillade mig. Att jag var underbar och söt. Jag lät honom sova hemma hos mig. (som tur va hände det absolut ingenting) Jag lät många träffa honom.. Och sen berättar han att han har känslor för henne. Hon som han var på G med innan.

Jag trodde han var annorlunda. Jag gav honom en andra chans. Jag ger väldigt sällan andra chanser. Det är ytters få personer som får en andra chans av mig..

Jag känner igen mönstret.. Men ändå sitter jag och småler genom tårarna. Kanske för att jag känner mig dum. Kanske för att jag ser att det ändå aldrig hade funkat.. Även om jag ville att det skulle funka, för det finns något hos honom som jag inte vet vad är, men måste ta reda på.. Men jag tänker inte göra de..

Jag har en våg av känslor i kroppen.. Jag är ledsen och sårad. Samtidigt som jag är så jävla lättad och lycklig..

En sak jag har funderat över är varför det oftast är tjejer som kämpar för ett förhållande.. Varför kämpar inte killarna lika mycket? Jag tänker sluta kämpa. Jag ska i alla fall försöka.. Jag tänker inte ge andra chanser, jag tänker inte släppa in någon i mitt liv förens dom visat vad dom vill och bevisat att det stämmer. Jag ska försöka.

Jag ska bli stark och försöka.

Men just nu tänker jag lägga mig ner och dö. För idioten jag är förälskad i har smittat mig med någon jävla hosta, så har ont i hela bröstet, i huvudet och har 38 graders feber. 
 
Ha det bra.

P&K Michilicious

Jag har en bubblande känsla i magen. En underbar känsla. Men även en som skärmmer mig. Förhoppningar, förväntningar. Så mycket man vill men så lite man vet att kommer hända. Det är egentligen ganska sorgligt med tanke på att man verkligen, verkligen vill!

Jag ska ju som sagt va söka in till en skola i Skövde.. Jag vill verkligen börja där. Men jag tänker inte hoppas på att jag kommer in. Klart jag hoppas. Men jag tänker liksom inte vara glad och aah. Jag vet inte, det enda jag vet är att jag förmodligen blir så jävla besviken om jag inte kommer in. En annan ganska sjuk sak är att, aah ni som läser min blogg har nog förstått att jag har ganska lätt att skriva precis det jag tänker på i stunden. Ja okej, inte allt direkt för då skulle ingen förstå vad jag skrev om.. Men, jag är inte speciellt bra på att hålla mig till den röda tråden.. Jag byter ämnen och vet aldrig vart ett inlägg kommer sluta liksom.. Det bara flyter.. Men för att söka in till den här skolan skulle man skriva ett personligtbrev. Jag fick panik.. VADÅ PERSONLIGTBREV?? Jag har inga problem att skriva.. Men vad fan SKA jag skriva? Mamma har gjort en väldigt bra stomme nu till mig, så jag ska göra lite förändringar i den. TACK MAMMA<3

Just nu sitter jag i min säng och funderar över massa saker. Dels enkla saker som vart jag ska ställa sängen sen när jag fårr sängstommen.. Men sen mycket svårare saker som jag inte vet hur jag ska säga liksom.. Det är liksom så jobbigt att man måste hålla saker hemligt.. Att man måste dra vita lögner för att inte såra, att man måste vara försiktig med vad man säger för att inte skrämma iväg folk.. Jag såg en film för ett tag sen där dom bodde i en värld utan lögner.. Det var bara en person i hela världen som kunde ljuga.. Och, altså visst skulle det vara hemskt att höra sanningen hela tiden.. Det skulle jag verkligen inte vilja göra.. Men däremot skulle jag vilja kunna berätta saker som inte är saker som sårar.. Saker som jag är för feg för att berätta fast de inte skulle skada någon.. Någon annan än mig själv i värsta fall.. Berätta känslor, berätta hur man tycker för en person. Hmm.. Det är jobbigt.. :/

Nej.. Just nu vill jag bara iväg till IKEA och lufta hjärnan.. Så den har något annat att tänka på.. Jag orkar faktiskt inte tänka idag. Jag vill inte tänka.. Jag vill att allt ska flyta, att allt ska vara lätt. Men det kommer det ju aldrig vara iof. Men man kan ju alltid hoppas! Men inte för mycket, för då blir man bara besviken sen.. :P

Hmm aah. Det var väl allt för nu..

P&K Michilicious