Michilicious

Nu är hösten här.. Den smyger sig in över Sverige.. Det är hemskt.. Det är mysigt men hemskt.. Hela min kropp skakar, hela jag är ett vrak. Det är så konstigt. Man tror att man har allt under kontroll och så blir det höst och då har man inte kontroll över något längre. Ingenting. Det enda jag har kontroll över är de enda jag aldrig har kontroll över.. Mitt rum. Mitt rum är kliniskt rent.. Och det är VÄLDIGT annorlunda. Det är en annorlunda känsla och ser väldigt annorlunda ut. Vid den här tiden på året brukar mitt rum vara ett enda kaos.. En enda röra. Men i år.. I år är det min hjärna som är kaos och en enda röra. Kan inte tänka klart, kan inte se vad jag vill, har inte koll på något.

Det är så lustigt.. Efter varje höst så tänker man "Shit, jag klara det.. Nu vet jag hur jag ska ta tag i saker till nästa år.." Nej Michelle, när ska du lära dig att det bara blir värre och värre, år för år.. Tror jag. Men så har det vart hittils.. Jag försöker, jag försöker så hårt så hela min kropp krampar, att komma på varför det blir så här.. Varför jag mår så dåligt på hösten.. Vad är det som hänt på hösten?? När min diagnos togs bort i våras, så berättade min psykolog att hon pratat med en kvinna som jobbade väldigt mycket med mig som liten. Och hon berättade det att på våren i ettan var jag som vilken elev som helst, men när jag kom tillbaka i 2an på hösten så blev jag bara värre och värre dag för dag.. Vad var det som hände hösten -98 ?