Michilicious

Ja, den här är nästan ännu bättre! Inte jag som skrivit den heller. Utan det här är ett vadringsmail. :)

Hundens dagbok:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bil. Det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det bästa som finns!
22.00 - Slutet av dagen. Tjohoo, sova i matte och husses säng. Det bästa som finns!

Kattens dagbok:

783 dagen i fångenskap! Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. Dom frossar i färskt kött medans jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet om att jag en dag ska lyckas rymma och den milda tillfredsställelsen jag får av att klösa på möblerna! Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag ännu än gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dom med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favorit fotölj, kom ihåg lägg en på deras säng!

Fångade en mus som jag bet huvudet av och la den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare på vad jag är kapabel till, så att dom ska gå runt i ständig skräck! Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramande och gullande om vilken "duktig kissemiss" jag är. Saker och ting går INTE som planerat!

På kvällen dök deras kumpaner upp vid någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet. Men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottsstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något som dom refererade till allergi. Jag måste komma underfun med vad detta är så jag kan använda det till min fördel!

Dom andra intärnerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon. Inför risken att någon skulle tjalla. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor med återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven! Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör, han pratar med våra kidnappare regelbundet och jag är övertygad att han rapporterar om varje steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han förtillfället i säkerhet, men jag kan vänta!

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket!"

Kram Michilicious