Michilicious

Hmm, ja nu vart det ju ett tag sen jag skrev.. Igen.. Som vanligt.. Då kan man fråga sig hur det kommer sig. Hmm, ja jag har väl bara haft annat för mig. Mycket tankar och funderingar, men även vissa positiva saker som har inträffat, även en del negativa. Och jag har ju alltid vart den som skrivit av mig när jag inte riktigt vet vart jag ska göra av mina känslor. Men jag har faktiskt inte ens orkat släppa in någon i det jag har tänkt. Så jag har vart lite som en bubbla med en falsk fasad som har gått runt med ett leende på läpparna och låtsas att allt har vart tip top, medans det mesta har vart ett hav av ångest.

Jag har vart fruktansvärt orolig och haft en grov ångest inför "mötet" med soc, som var i torsdags. Blev ett trepartsamtal med mig, soc och av egen kraft. Mötet var då ang. ifall jag skulle få bo kvar hos Marie eller inte. Eller ja, inskriven hos av egen kraft. Och deras beslut var då nej, det var för dyrt. Det fanns inte på världskartan att dom skulle förlänga och bladibladibladibladiblaah! Sååå, jag med mitt temperament sa något i stil med "alla ni som sitter på det där kontoret är sadistiska svin och ni borde få ett skott i pannan hela bunten!" Hmm, ja det kanske inte var mitt smartaste drag. Men å andra sidan kanske min reaktion var bra för då visar jag hur "instabil" jag faktiskt är.. *HOST*

Men nu jobbar dom i alla fall på en ny utredning ifall det går att lösa, vilket jag givetvis hoppas på!

I skolan går det bra, som vanligt.. Har fått ett rum nere i källaren som jag och en kille till håller på med, sen att jag mest gnäller på honom för att han gör fel är en annan sak. Ibland tycker jag till och med, nästan, synd om honom, för han får ta en del smällar pga mitt temperament. Men men, det är ju något som ska bli permanent och då ska det ju bli bra från början!

Sen har det hänt något som faktiskt har fått mig att kliva upp ur mitt helvete.. Inte nu i torsdags, men torsdagen innan så började Lorenzo prata med mig igen. Han höll mig sällskap medans jag rökte och jag satt och gnällde på att jag hade ont i axlarna. Han erbjöd sig att massera dem. Vi prata ut om det mesta och kom sen fram till att vi skulle ge allt ett nytt försök. Ta det lugnt och se vart allt leder. Och jag måste säga att sen den dagen har mitt humör vart mycket bättre än innan.

Så det har vart både bra och dåliga saker som hänt. Så nu hoppas vi bara på att soc löser det här för mig så jag får behålla mitt hem och så tror jag att jag för första gången i mitt liv kommer kunna genomföra något till slutet!

Klarar jag av att gå klart den här utbildningen så har jag slutat på min åttonde skola och äntligen lyckats! Och jag är så jävla nära nu. Och även om jag har en dålig dag, eller att något går åt helvete i skolan så går jag ändå dit och gör klart. Och bara det är väl ett bevis på att jag verkligen trivs med det jag gör.

Men men, nu ska jag fortsätta mitt lilla film-marathon jag har haft idag.

P&K Michilicious