Nerverna!!
Alltså jag tror seriöst inte att jag någon gång i mitt liv har vart så här rädd, nervös, förväntansfull, spänd, nyfiken och haft sån här fruktansvärt hemlängtan.. På en och samma gång.. Någonsin!!
Jag saknar min mamma och mina underbara systrar något så fruktansvärt, jag önskar att jag var där med dem och bara kunde krama om dem, berätta öga mot öga hur mycket jag älskar dem. Krama min mamma en extra gång och berätta vilken fantastisk människa hon är. Tacka för alla mardröms år som hon har stått där och stöttat mig och ställt upp för mig. Samtidigt som jag inte kan vänta till att packa alla mina saker och flytta ner hit på heltid. Samtidigt som jag nästan skiter ner mig pga att det ska bli så förbannat läskigt!
Men mest av allt så kommer jag sakna Lorenzo.. Vi har bott tillsammans sen vi lärde känna varandra. Och ja, jag vet att jag tjatar om det.. Men jag älskar den där killen mer än mitt egna liv, utan honom är jag inte hel och han var den sista pusselbiten i mitt liv. Jag klarar knappt av att säga godnatt till honom, för jag har en rädsla att han inte skulle finnas kvar när jag vaknar.
Ibland tror jag inte att det är sant. Att jag har honom.. Och jag är så fruktansvärt rädd för att bo ca 17 mil ifrån honom, för då kan jag inte bara gå och knacka på hans dörr, jag kan inte säga "vi syns på balkongen om 3 min".. Jag kommer verkligen sakna honom!
På fredag har han och jag vart tillsammans i 6 månader. Det känns inte som de, men så är det. Och för varje dag som går så blir jag bara mer och mer kär i honom. Jag blir liksom nykär varje morgon och det är en helt otrolig känsla!
Men i alla fall, idag har jag pratat med min underbara mamma i telefon. Och det behövdes verkligen. För jag saknar henne så jävla mycket och det är riktigt läskigt bara jag tänker på att jag kommer flytta ner hit på heltid, så långt ifrån henne. Det var inte samma sak när jag skulle börja skolan, för då hette det "36 veckor i Skövde, sen kommer jag hem".. Sen insåg jag att jag förmodligen aldrig, i alla fall inte än på ett tag, kommer kunna flytta tillbaka till Sthlm med risk för att falla tillbaka i gamla mönster. Och därför flyttar jag ner hit, där jag faktiskt trivs och mår bra.
Så hur jävla rädd jag än är så ska jag ta mig faan klara det här! Det är bara att bita ihop som alla andra gånger och ge sig fan på det. För envis är jag ju. Det är som min farmor brukar säga, "nog är du väldigt envis du! Det har du nog fått från mig".. Och ja, farmor.. Jag tror också det!
Ha en fortsatt trevlig dag alla. Själv ska jag göra mig i ordning, för om drygt en timme slutar min man skolan och då ska vi åka och handla lite.
P&K Michilicious
Jag saknar min mamma och mina underbara systrar något så fruktansvärt, jag önskar att jag var där med dem och bara kunde krama om dem, berätta öga mot öga hur mycket jag älskar dem. Krama min mamma en extra gång och berätta vilken fantastisk människa hon är. Tacka för alla mardröms år som hon har stått där och stöttat mig och ställt upp för mig. Samtidigt som jag inte kan vänta till att packa alla mina saker och flytta ner hit på heltid. Samtidigt som jag nästan skiter ner mig pga att det ska bli så förbannat läskigt!
Men mest av allt så kommer jag sakna Lorenzo.. Vi har bott tillsammans sen vi lärde känna varandra. Och ja, jag vet att jag tjatar om det.. Men jag älskar den där killen mer än mitt egna liv, utan honom är jag inte hel och han var den sista pusselbiten i mitt liv. Jag klarar knappt av att säga godnatt till honom, för jag har en rädsla att han inte skulle finnas kvar när jag vaknar.
Ibland tror jag inte att det är sant. Att jag har honom.. Och jag är så fruktansvärt rädd för att bo ca 17 mil ifrån honom, för då kan jag inte bara gå och knacka på hans dörr, jag kan inte säga "vi syns på balkongen om 3 min".. Jag kommer verkligen sakna honom!
På fredag har han och jag vart tillsammans i 6 månader. Det känns inte som de, men så är det. Och för varje dag som går så blir jag bara mer och mer kär i honom. Jag blir liksom nykär varje morgon och det är en helt otrolig känsla!
Men i alla fall, idag har jag pratat med min underbara mamma i telefon. Och det behövdes verkligen. För jag saknar henne så jävla mycket och det är riktigt läskigt bara jag tänker på att jag kommer flytta ner hit på heltid, så långt ifrån henne. Det var inte samma sak när jag skulle börja skolan, för då hette det "36 veckor i Skövde, sen kommer jag hem".. Sen insåg jag att jag förmodligen aldrig, i alla fall inte än på ett tag, kommer kunna flytta tillbaka till Sthlm med risk för att falla tillbaka i gamla mönster. Och därför flyttar jag ner hit, där jag faktiskt trivs och mår bra.
Så hur jävla rädd jag än är så ska jag ta mig faan klara det här! Det är bara att bita ihop som alla andra gånger och ge sig fan på det. För envis är jag ju. Det är som min farmor brukar säga, "nog är du väldigt envis du! Det har du nog fått från mig".. Och ja, farmor.. Jag tror också det!
Ha en fortsatt trevlig dag alla. Själv ska jag göra mig i ordning, för om drygt en timme slutar min man skolan och då ska vi åka och handla lite.
P&K Michilicious
Michilicious - Bara för att jag är jag
Trackback
