Michilicious

Ja det är evigheter sen jag skrev något och jag har förmodligen inga följare kvar. Men nu måste jag få skriva av mig! Min blogg startades som en ångestblogg och så mycket ångest som jag har nu har jag inte haft på länge! Jag är gravid i 7 månaden, ja, jätte roligt och jag älskar min och T's bebis över allt annat! Men det är INGEN fröjd att vara gravid.

Jag är en tjej som har gjort ett ex antal självmordsförsök, jag har skruit sönder min kropp då jag var mellan 9-19 år. Jag har varit i många slagsmål, pga frustration. Jag har blivit avstängd från skolor, flyttat mellan familjer, varit osäker och mått skit i stort sett hela mitt liv. Men jag har ALDRIG mått så här dåligt!

Jag kan gå utanför dörren, med lite tvång inbankat i skallen, jag kan le, för jag vill inte släppa in någon. I smyg låter jag tårarna rinna. När jag är ensam visar jag allt, T kan få se allt till en viss del. Och jag är så otroligt tacksam att han står ut med mig just nu. Det är knappt så jag orkar klä på mig på dagarna, skolan är bara att ge upp. Jag ligger efter som fan och just nu klarar jag varken press eller krav, för då bryter jag ihop.

Jag har mått illa konstant sen jag blev gravid, jag har spytt inälvorna ur mig ett ex antal gånger, jag har ont i varenda millimeter i kroppen och att gå k änns ungefär som att någon HUGGER mig med en jävla yxa i blygdbenet och att ALLT!!! ramlar ut ur mig. Jag har inte sovit på en veckas tid, några få timmar, ni som känner mig vet vad det gör med mig och ytterligare än gång tycker jag synd om T! Jag biter ihop, jag skärper mig och försöker tänka att jag inte ska göra en stor grej av saker, tyvärr händer det allt för ofta än då! Pattarna läcker som fan, jag är kissnödig var tionde minut, förstoppning, känner mig smutsig, fet och äcklig. Inga kläder passar och jag ser ut som en enorm jävla val!!! Får kommentarer om att jag ska njuta av att vaa gravid! Vet ni hur arg jag blir!? Typ maximalt, för VAD är det jag ska njuta över???? När allt det här är över, när jag har våran bebis på mitt bröst, DÅ ska jag njuta!

Att vara gravid är ingenting för mig! Det innebär inte att jag kommer bli en dålig mamma och bara för att jag är deprimerad nu så betyder det inte att jag får en förlossningsdepression. Jag lär nog få en förlossningslycka istället! Jag mår skit och jag vill att det här ska vara över nu! Jag har inte haft självskadetankar på VÄLDIGT länge.. Men när dom kommer tillbaka, då blir jag rädd! Och dom är här, varenda dag..

Så ni som skriver till mig och så hjärtligt berättar för mig om att jag ska njuta och att jag klagar så mycket! HÅLL KÄFTEN OCH SÄTT ER PÅ NÅGOT VASST OCH ROTERA!!!!!!!

Tack för mig, hej!!